Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, april 1920 - Strandmark, Algot: Är ett världsspråk möjligt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALGOT STRANDMARK: ÄR ETT VÄRLDSSPRÅK MÖJLIGT? 45
någon nämnvärd utbredning, såvida
dess anhängare blott betrakta det
som ett teoretiskt språkligt
hjälpmedel. Den bärande idén för en
världsspråksrörelse kan icke vara
någon annan än en innerlig önskan,
att ett verkligt samförstånd måtte
råda mellan skilda nationer, en fast
vilja till fred mellan skilda folk.
Utan den bärande fredsidén, det
allmänna broderskapet mellan
nationerna är idén om ett världsspråk
intet annat än ett hugskott. Ty
vill man icke fred men dess
motsats, vill man icke samförstånd men
konflikt, ja då bör man motsätta
sig ett hjälpspråk, då bör man hålla
fast vid de nationella språken och
låta dem kämpa med varandra den
ständiga kampen om det enas större
förträfflighet och företräde framför
det andra. Vill man icke fred och
icke samarbete, ja då talar man ju
redan skilda inre språk, och vad är
väl då mera naturligt än att denna
motsats präglas i det yttre av de
skilda nationella tungomålen.
Äger man däremot en inre
gemensam tanke, en inre önskan att
gemensamt arbeta för denna tankes
förverkligande i det historiska livet,
ja då synes det naturligt, att denna
inre samkänsla får sin synbara
ge-stält i ett gemensamt språk.
I sanning, intet är klarare än att
fredstanken och tanken om ett
världsspråk äro två sidor av samma
idé, det allmänna broderskapets idé.
Lika visst som det är att det först
var fredsidén som gav upphov till
världsspråkstanken, lika säkert är det
också, att realiserandet av denna
tanke skulle kraftigt befordra
världsfredens förverkligande mellan
folken. Fred och ett mellanfolkligt
hjälpspråk äro samstämmiga
begrepp.
Ett framgångsrikt världsspråk
kräver å ena sidan, att de
språkteoretiska lagarna i ren form komma
till uttryck i språket, å andra sidan,
att det praktiska bruket uppbäres av
en verklig känsla av samförstånd
mellan olika nationer. Båda dessa
krav äro fullt tillgodosedda inom
det redan existerande mellanfolkliga
hjälpspråket esperanto.
Detta språk daterar sitt
historiska framträdande från år 1887. Det
är således något mer än trettio år
sedan dess skapare Ludvig
Zamen-hof framlade resultatet av sina
mångåriga forskningar inom det
mänskliga språkets värld,
forskningar, anställda enkom för att om
möjligt lösa världsspråksfrågan. Om
möjligt! Ja, det var möjligt! Men
det behövdes därtill ett språksnille
av sällsnyt rang, det behövdes
Za-menhofs intuitiva blick.
Världsspråkstanken äger en lång
historia, flera av världens största
snillen, bl. a. Leibnitz, ha sysslat
med saken och mer än ett hundra
olika världsspråk ha sett dagen
under de senaste seklerna. Men
Za-menhofs språk var mer än ett
försök, det var lösningen, så vitt som
en lösning kan givas. I denna stund
således blott 30 år efter språkets
födelse, räknar esperanto anhängare
över hela jorden, tillhörande alla
civiliserade nationer. Det äger en
rik litteratur, såväl i original som
i översättning från de nationella
språken. Åtskilliga av
världslitteraturens främsta alster äro sålunda
överflyttade till esperanto. Flera av
Goethes och Shakespeares verk äro
tillgängliga på detta språk.
Kriget har ju inom alla det
mänskliga livets områden åstadkommit
häftiga rubbningar. Även
esperantorörelsen har fått vidkännas dessa.
Men före kriget ägde esperanto över
ett hundratal tidskrifter, som
utgåvos i skilda länder på jorden.
Under hela kriget har den stora
tidskriften »Esperanto», som utgives i
Schweiz, regelbundet utkommit och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
