Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, maj 1920 - Liedstrand, Emil: Överblick av den svenska socialförsäkringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EMIL LIEDSTRAND: DEN SVENSKA SOCIALFÖRSÄKRINGEN. 63
pensionsavgifter. Detta medför, att
avgiftspensionen till en person, som
i unga år drabbats av invaliditet,
blir försvinnande liten. En
försäkring enligt sådana grunder är att
likna vid en brandförsäkring på
sådana villkor, att man för brandskada
uppkommen under första året efter
det försäkringen tecknats, i
ersättning erhåller 2 proc. av skadan, för
brandskada uppkommen under 2 :a
aret 4 proc. av skadan, o. s. v.
Olägenheterna med de många
växlande principer, som uppenbarligen
ligga till grund för ersättningarnas
bestämmande enligt de tre lagarna,
för såväl samhällsmedlemmarna
direkt som för försäkringens
förvaltning, ligga i alltför öppen dag för
att behöva närmarc påpekas. Jag
har därför försökt att i sina
huvuddrag skissera ett förslag till allmänna
principer för ersättningar vid
sjukdom, moderskap, invaliditet och
ålderdom, vilka svaghetstillstånd bilda
en grupp, som låter sig behandla på
ott i huvudsak enhetligt sätt.
Princip 1. Ett inträffat svaghet
s-tillständ berättigar till ersättning
endast i den mån det medför
försämring av den försäkrades ekonomiska
förhållanden genom ökning av hans
utgifter eller minskning av hans
inkomster.
Ett inträffat svaghetstillstånd bör
icke i och för sig berättiga till
ersättning, utan endast i den mån
det medför en försämring av
vederbörandes ekonomiska förhållanden.
I första hand skall ersättning
utgivas, om svaghetstillståndet
förorsakar utgifter för hävandet av
detsamma (kostnader för läkarvård,
läkemedel, proteser, o. dyl.) eller
eljest; om exempelvis en invalid
icke blott är fullständigt oförmögen
till arbete utan därjämte så svag, att
lian icke kan taga vård om sig själv,
bör särskild ersättning utgå för den
härav föranledda utgiftsökningen.
I andra hand skall ersättning
utgivas för av svaghetstillståndet
förorsakad minskning i inkomst. Om
sådan minskning emellertid icke
uppkommer, t. ex. därför att ersättning
beredes av arbetsgivare eller på grund
av privat försäkring, eller därför att
svaghetstillståndet endast varar
under en tidrymd, då han ej plägar
utföra något avsevärt produktivt
arbete, såsom under semester eller
under tiden mellan två säsonger för en
säsongarbetare, o. s. v., bör någon
väsentlig ersättning för
inkomstminskning icke utgå. Denna begränsning
medför dels en minskning i
försäkringskostnaden, dels minskade
lockelser till simulation.
Princip 2. Ersättning på grund
av inträffat svaghetstillstånd utgives
endast i den mån de därav
framkallade ekonomiska verkningarna
överstiga vissa gränser, intill vilka man
rimligen kan förutsätta, att de utan
alltför avsevärda svårigheter skola
av den försäkrade själv kunna bäras.
Genom denna princip möjliggöres
ett mera effektivt bispringande av
dem vilka drabbas av svårare
svaghetstillstånd, på samma gång som.
frestelsen till simulation ytterligare
förringas.
På vad sätt denna princip
lämpligen bör tillämpas, torde framgå av
följande fyra korollarier.
Korollarium 1. Sjukpenning
bortfaller helt för förslagsvis de tre
första dagarna efter dagen för
sjukdomsfallet/’)
I sjukförsäkringslagen har
föreslagits, att sjukpenning ej skall utgå,
såvida icke förlusten av
arbetsförmågan varat mera än tre dagar efter
dagen för sjukdomsfallet, under det att
vid längre sjukdom än tre dagar
ersättning jämväl skall utgå för dessa
*) Då motsvarande bestämmelse med
avseende å invaliditetsersättning saknar
praktisk betydelse, är någon sådan ej här
föreslagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
