Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 2, maj 1920
- Björkman, Gunnar: Rättstavningsreformer baklänges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rättstavningsreformer baklänges.
En kritik av en kritik.
För TIDEN av Fil. Mag. GUNNAR BJÖRKMAN.
I en uppmärksammad artikel i
»Språk och stil» 1919 (sid. 121 ff.)
har prof. Bengt Hesselman tagit upp
till prövning en del av de argument
som vid tidigare
rättstavningsstrider varit uppe, enkannerligen
sådana som förts fram från radikalt
håll. Framställningen är
övervägande historiskt lagd, men en
betydande del av hans argumentering går
ut på en kritik av 1906 års
rättstavningsreform.
Ledsamt nog är det denna senare
som av den stora allmänheten
blivit mest uppmärksammad. Den
intressanta historiska utredningen, där
väl ändå tyngdpunkten ligger, har
kommit att bli en smula
undanskymd på det övrigas bekostnad,
något som författaren dock ej är helt
utan skuld till.
När jag här nedan tager upp
denna hans kritik till en
motgranskning, är det huvudsakligen två
motiv som driva mig därtill. Värnandet
av en god och berättigad reform
och hävdandet av en kritisk
språkvetenskaplig metod. Ty det är, trots
allt, metodologiskt sett allvarliga
brister i Hesselmans framställning.
Brister, som denna gången mycket
väl kunde ha lett till riskabla
pedagogiska grepp, och som för
framtiden, om de ej rättas, ovillkorligen
måste verka skadligt på den
vetenskapliga forskningen.
Jag uppdelar min framställning i
tre delar i anslutning till
Hesselmans behandling av de tre reformer,
som han synes önska och hoppas
skola återgå.
V för f.
Denna reform har, säger
Hesselman, medfört betänkliga stavfel, som
hälvt med v eller rävst,
torvtig, t. o. m. rävsa och skavt.
Dylika fel voro i nysvensk skrift
mycket sällsynta, och i de gamla
fornsvenska handskrifterna »skall
man ha svårt att leta upp något enda
fel av denna art — de få som kunna
uppvisas bero på
»samhörighetslagen.» — — —» (sid. 123).
Vad beträffar insamlandet
av det material, på vilket
uttalandet bygger, är iögonfallande,
att det begränsats till iakttagelser
på vuxna personer. Stavfelen
efter 1906 uppges hava anträffats
»ofta även hos goda författare och
övade sättare...» (sid. 123).
Att ej observationerna utsträckts
till att gälla även skolbarn, är
en förvånande brist, som blir för
mig rent oförklarlig, när det några
rader längre ned heter: »Till en del
bero de (stavfelen) visserligen på
övergångstidens vanskligheter, det
förvillande som ligger i att se
framför sig i sin läsning gamla och nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 16:32:37 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tiden/1920/0082.html
