Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, maj 1920 - Johnsson, A.: Bolsjevismens problem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
polisen, tvåkammarsystemet,
byråkratien etc.
7. Diktaturen genomför vidare
den ekonomiska ombildningen av
samhället.
Som diktaturen kan fortvara ända
till 50 år, är det förmodligen den
ekonomiska omgestaltningen, som
kräver denna tid.
Vilken form för statslivets
organisation, som skall följa efter
diktaturens upphävande, synes osäkert och
saknar måhända aktualitet. Väljes
därvid en demokrati, sådan vi nu
äro i färd med att grundmura den
i vårt land, erkänner sig bolsjeviken
sakna invändning av principiell
natur mot densamma, blott diktaturen
får genomföra den. Diktaturen föds
i revolutionen i betydelsen hastig
omstörtning, ett sönderkrossande av
den bestående samfunds- och
förvaltningsordningen. Denna
revolution torde icke få sammanblandas
med, vad man plägar kalla »den
sociala revolutionen» och som åsyftar
en revolution i exakt, positiv
mening, eller i detta fall den
socialistiska utvecklingsprocessen under
diktaturens jämförelsevis långa
tidsrymd. För klarhetens skull är
det vidare att minnas, att
omstörtningen icke är diktaturen.
Diktaturen är, som sagt,
maktkoncentrationen hos arbetarna under en
ansenlig tid. Vidare får icke förbises,
att diktaturen så till vida är
»parlamentarisk» att den bygger på
flertalsviljan, uttryckt i en direkt av den
valberättigade delen av folket vald
och med högsta politiska
beslutanderätt utrustad representation.
Av ovanstående skissering
framgår, att bolsjevismen enligt hr H.
avviker från socialdemokratien
medelst kravet på diktaturen, som i sin
tur bygger på rösträttsinskränkning.
Det reala i bolsjevismen, avklädd all
vilseledande förklädnad, blir alltså
fordran på att beröva borgarna
deras rösträtt, vilket knappast
imponerar. Det är snarare berget, som
födde en råtta. I sådant skick kan
man dock icke presentera
bolsjevismen. Bourgeoisiens rösträttsförlust
låter inte populärt och kan aldrig
verka i högre grad entusiasmerande
på de svenska arbetarna. Alltså
omskrivningen: revolution, diktatur,
rådsförsamling och så är man
framme vid rösträttsbegränsningen,
ett från reaktionen hämtat vapen,
varmed bolsjevismen i den renaste
radikalismens och frisinthetens namn
vill begåva vår värld, men ett krav
som i våra tider ändå icke låter
mindre torrt, tråkigt och främmande.
Därför den revolutionära utstyrseln
och det torde väl vara denna, som
i vårt land åstadkommit den hittills
synliga effekten.
Diktaturens frukter i form av
avskaffande av kungamakt, statskyrka
etc. kan man utan vidare bortse från.
Försvinnande av vissa för det
borgliga samhället karaktäristiska
institutioner rubbar givetvis ingenting
av samhällets grundvalar eller
influerar på arbetarnas existensvillkor.
Att göra en revolution för angivna
syften får väl anses omodernt och
torde för övrigt näppeligen vara värt
en svensk arbetares blod. Allt
beror sålunda på diktaturens lyckliga
genomförande av den ekonomiska
socialismen. Här skall diktaturen
bestå eldprovet. Månne det är
förmätet att hos våra
hemmabolsjeviker efterlysa det ekonomiska
program, som väl får förutsättas
befintligt som grundval för det angivna
ekonomiska omdaningsarbetet. Vi
begära ingalunda en noggrann och
fulländad utredning av
socialiseringsproblemen. Bolsjevismen är
klok nog att för den saken anslå ett
halvt århundrade. Den låter
förstå med andra ord, att det nya
samhälle, vi alla eftersträva, måste vara
en naturlig och okonstlad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
