Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, juni 1920 - Möller, Gustav: Socialiseringsproblemen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
TIDEN
peiskt land som helst med en
medelklass, som i det närmaste är lika stark
som arbetarklassen, där överhuvud
en särskild klass’ numeriska
överlägsenhet icke är så markerad, måste
bliva långvarigt och blodigt, och
skulle totalt ruinera hela
produktionen. Det borde stå klart för varje
socialist, som gör sig omaket att blott
en liten smula tänka efter, att en
socialiseringsprocess, inledd på detta
sätt, skulle föra till ökad fattigdom
för människorna i stället för till ökad
rikedom, vilket vi dock sträva efter.
Jag vågar därför säga, att det är ett
absolut vitalt intresse för
arbetarklassen, att man vid inledandet av
socialiseringsprocessen undersöker,
om någon möjlighet finnes att undgå
en så fruktansvärd eventualitet som
ett inbördes krig. Ett sådant får
först inträffa, om våra motståndare
gripa till vapen mot den lagliga
makt, som på legitim väg stiftat de
lagar, genom vilka
socialiseringsprocessen inledes och slutligen skall
fullbordas.
Jag kan alltså icke acceptera den
Lianska utgångspunkten, att frågan
om inbördes krig eller icke
egentligen är likgiltig, ty däröver
bestämma icke vi. Jag vågar påstå, att vi
bestämma däröver i mycket hög grad.
Såvitt jag förstått, är det
bolsjevismens världsmission att provocera
inbördes krig i stället för att söka
undgå detsamma. När socialdemokratin
tager upp problemet om metoderna
för socialiseringen, är det dess
skyldighet att se sanningen i ögonen och
icke vika tillbaka därför, även om
sanningen kan synas obehaglig. När
vi tro att vi funnit sanningen, skulle
vi svika vår plikt, om vi icke
framlade den för arbetarklassen, även om
denna,reagerar i början. Sanningens
makt är i alla fall tillräckligt stor,
för att det skall löna sig att predika
den med all energi och kraft.
Jag vågar säga, att just nu, då vi
på allvar taga upp spörsmålet om
samhällets ekonomiska omdaning,
just nu är det vår plikt — och den
är viktigare än alla andra — att
börja utrota de ekonomiska
villfarelser, som frodigt breda sig på olika
håll inom arbetarklassen, även i de
skandinaviska länderna, ehuru vi
berömma oss av vår upplysta och
jämfört med många andra länder
högtstående arbetarklass. Öm vi vägra
härvidlag skulle vi efteråt komma att
hårt få sota för, att vi icke vågat
söka sanningen, eller säga densamma
rent ut åt vårt eget folk. Jag kan
giva Ole Lian rätt så långt, att vi
naturligtvis icke ensamma bestämma
över de former, under vilka en ny
samhällsepok inträder, men den
position, vi komma i genom att till det
yttersta söka undvika inbördeskriget,
är dock moraliskt så överlägsen den,
varuti vi skulle komma, om vi i
stället provocerade inbördesstriden, att
ingen jämförelse rimligen kan göras.
Naturligtvis kommer
kapitalistklassen att göra motstånd mot
socialiseringen, men ett väpnat motstånd tror
jag dock aldrig kan inträffa. Den
dag, vi ha så stor makt i samhället,
att xi på allvar kunna börja indraga
den kapitalistiska egendomen, äro
kapitalisterna redan så svaga, att de
icke kunna organisera någon väpnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
