Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, juni 1920 - Möller, Gustav: Socialiseringsproblemen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV MÖLLER: SOCIALISERINGSPROBLEMEN.
99
makt. Den dagen ha vi, såvitt jag
kan förstå, i verkligheten redan
vunnit den avgörande segern.
II.
Jag har varit nödgad till denna
långa inledning,emcdan det efter mitt
sätt att se ieke finnes något, som är
farligare än dunkel oeh oklarhet.
Alla metoder, som kunna
ifrågakomma, måste vi noga dryfta för att
finna den bästa.
När vi säga, att uppgiften icke
blott är utsugningens avskaffande,
utan även höjandet av det allmänna
välståndet, måste vi naturligtvis
kunna anföra motiv för vår tro, att
det allmänna välståndet överhuvud
kan höjas. Och jag hävdar — det
är på sätt och vis en banalitet, det är
ju ett gammalt socialistiskt
påstående — att produktionen kan
organiseras på ett helt annat sätt än nu,
långt överlägset det sätt, på vilket
kapitalismen förmått organisera
produktionen. Vi ha stora tekniska
resurser till vårt förfogande, vad det
gäller är att utnyttja dem på det
mest rationella sätt. Först genom ett
verkligt rationellt utnyttjande av de
tekniska resurserna kunna vi vara
säkra på att få en ökad avkastning.
Kapitalismen leder på grund av
hela sin natur — det vore för
omständligt att gå in på en närmare
bevisföring — till ett enormt slöseri
med såväl kapitaj som arbete.
Fabriker anläggas, för det människor skola
förtjäna pengar, icke på den grund
att det finnes ett givet behov att
fylla. I stället för att kapital borde
skaffas till att bygga en rationellt
inrättad fabrik, upprättar vem som
helst, som har pengar, en ny fabrik
utan hänsyn till, om den behövs eller
icke för produktionen. Rena
tillfälligheter äro därvid ofta avgörande.
Det är detta, som åstadkommer så
mycket slöseri.
Socialiscringsprocessens
ekonomiska syfte är först och främst att
fjärma alla tillfälligheter ur
produktionen, att begagna det, som finnes,
på bästa sätt, att få nedlagt dåliga
och dåligt ledda företag och så vitt
möjligt få produktionen
koncentrerad just på de ställen, där de
naturliga förutsättningarna finnas, och
sålunda spara både kapital och arbete.
Härpå bygga vi våra förhoppningar
om att icke blott kunna lyfta ett helt
lands befolkning till en högre
ekonomisk nivå, utan även förkorta
arbetstiden. Jag skall blott anföra ett enda
exempel till belysning. Då vi 1913 i
Sverige diskuterade frågan om
sockertullens nedsättning med några
ören, förklarade sockertrusten, att
därest denna tullnedsättning ägde
rum, skulle det betyda, att minst 400
arbetare bleve arbetslösa. Den sade
icke, att den skulle producera mindre
socker, nej, den åtog sig att med den
minskade arbet ar staben producera
lika mycket socker som förut.
Nationalekonomiskt sett betyder det,
att i vår sockertillverkning, trots att
den var fört rustad, då användes 400
arbetare för mycket för att
framställa det socker, vi behöva i Sverige.
Med hänsyn till hela arbetarestocken
omkring 25 proc. onödig arbetskraft.
Tager man så i betraktande den
mängd industrigrenar, som ha sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
