Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, juni 1920 - Backlund, Sven: Socialdemokratins kamp i Sovjet-Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Paul Axelrod har skyndat sig att
överbringa mig dem. Han har
givit mig bemyndigande att använda
dem efter gottfinnande. Jag har icke
ansett mig kunna bättre begagna
mig härav än att giva dem i
översättning åt Tidens läsare. De
utgöra för visso dokument av
historiskt intresse: framför allt för
bedömande av den ryska
socialdemokratins svåra ställning och hårda
kamp under dessa mörka dagar i
Ryssland av proletär reaktion
— en komplikation, som verkligen
kan sätta även de genom ett
tsarvälde mest härdade nerver på prov.
Sitt aktuella intresse ha breven
kanske framför allt genom att
avlägsna alla missförstånd rörande den
ryska socialdemokratins
hållning. Så hårt den står emot
sovjetväldet, så är dess front gentemot
kontrarevolutionens
krafter icke mindre klar och bestämd.
Det är av vikt att understryka detta.
Alla mina ryska vänner här i
Paris ha uttryckligen bett mig
framhålla för de svenska partivännerna
att personer sådana som Burtseff
eller en Alexinsky ingenting ha att
skaffa med den ryska
socialdemokratin och endast göra sig skyldiga
till ett missbruk av främmandes
förtroende, när de tala eller uppträda
i den ryska socialismens namn.
Här följa breven: Den förste
brevskrivaren arbetar tydligen i
sovjetväldets tjänst. Så mycket
intressantare äro hans erfarenheter:
Moskva den 31 jan. 1920.
Den post jag innehar tar i anspråk
icke endast mycket av min tid utan
också mycket av mina intellektuella krafter:
arbetet är nytt, svårt och tyvärr
påminner det mycket om Sisyfus’[1] arbete. Ty
även på detta område visar sig samma
omöjlighet att uträtta ett nyttigt arbete
på grund av den tröstlösa byråkratism,
den kommunistiska utopi, den militära
brutalitet och den terror från den
»utomordentliga kommissionens» sida, som
utgöra summan av den nuvarande
sovjetregimen. Skall man i alla fall komma till
något resultat, så går det endast genom
att låtsa som om de utopistiska lagarne
inte funnes. En av de intressantaste
slutsatser, som jag kan draga av mina
iakttagelser av sovjetorganisationen är
följande: medan gudarne i den högre
Olympen uppfinna ultrakommunistiska dekret,
så äro gudarne i den lägre Olympen
och ofta dekretförfattarne själva
oavbrutet verksamma för att i det praktiska
arbetet komma ifrån sina egna dekret och
på det viset dock uträtta något litet.
På det sättet hamnar sig livet och
banar sig väg. Men till detta liv hör också
det tjocka lagret av kommunistiska
byråkrater: civila, militära och politiska, som
under två år tillägnat sig de säkra
laterna av »ledande klass». På grund
härav rör sig livet mellan ständiga
motsatser och det är tvivelaktigt, om dessa
motsatser skola kunna få sin utlösning på
annat sätt än genom en tillspetsad inre
kris inom den kommunistiska toppen själv.
Enligt min mening befinna vi oss
oavbrutet i rörelse mot denna kris och
upphävandet av medborgarkriget och
Sovjet-Rysslands isolering kommer oundvikligen
att påskynda dess ankomst.
Detta är den enda möjliga utvägen
ur nuvarande situation, liksom det under
nuvarande förhållanden är den för
revolutionen och socialismen fördelaktigaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
