Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, juni 1920 - Backlund, Sven: Socialdemokratins kamp i Sovjet-Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utvägen. Av denna anledning är ledmotivet
för vårt partis politik: enandet av hela
Ryssland på revolutionär grund, d. v. s.
under nuvarande förhållanden på
sovjetgrunden, arbete bland massorna på denna
grund enligt våra principer och all hjälp
i kampen mot den militära, politiska och
ekonomiska interventionen i alla dess
former.
Det faller av sig självt att vårt partis
läge är långt ifrån lysande. Under hela
denna tid ha vi levat utan frihet att tala,
att hålla möten, att bilda organisationer,
utan press, utan materiella tillgångar men
under ett oväder av förföljelser (som
först på allra sista tiden bedarrat). Vi
ha varit dömda till politisk och agitatorisk
overksamhet.
Det är då lätt att förstå, att icke
endast bolsjevismens ihållighet och glorian
från dess segrar utåt utan även det
omedelbara verksamhetsbegäret drivit en
del — och icke uteslutande karriärister —
från vårt parti och i armarna på
kommunisterna. Detta har intet, som kan
förvåna. Tvärtom är det anmärkningsvärt,
hur jämförelsevis stabila våra
partiorganisationer dock hållit sig.
I varje fall är denna svaghet en
ganska pinsam och ganska ledsam historia för
vårt parti. Men betraktar man den från
en vidare, från en historisk synpunkt,
från synpunkten av revolutionens och
proletariatets utveckling, så är den ett ont,
som också har sitt goda med sig. Ty
dessa element, som på så sätt inträda i
kommunisternas led äro, utan tvivel
jäsningsämnen, som förbereda den inre kris,
som jag ovan talat om. Det är mycket
karaktäristiskt, att inom den 7:de
(sovjet)kongressens sektioner, där bolsjevikerna
skulle tillåta sig lyxen av en liten
inbördes »affärs»diskussion var det
argument, som man å ömse sidor mestadels
betjänade sig av: »mensjeviksmittan». —
— — —
Jag hoppas, att ni lever i bättre och
bekvämare förhållanden än vi, som den
ena dagen sakna bränsle, den andra ljus,
den tredje vatten och ofta allt på en gång.
Vilken fasa utgör icke livet i en storstad
på flera millioner invånare i jämförelse
med de materiella förhållandena i ett
litet björnide i en avlägsen provins!
Uppmärksamma iakttagare skulle kunna skriva
mycket intressanta böcker om detta ämne.
— — —
Här ett annat brev av en annan
hand från samma tid:
Moskva den 23 jan. 1920.
— — — Efter undertryckande av vår
senaste tidning och upplösningen av
centralstyrelsen och distriktstyrelsen för
Moskva i samband med tidningsförbudet
ha vi berövats varje möjlighet att föra
en öppen och bred propaganda bland
massorna. Såväl vår egen erfarenhet som
socialist-revolutionärernas (höger som
vänster) erfarenheter ha visat, att det är
mycket svårare att föra en hemlig
propaganda under bolsjevikregimen än vad
som var fallet under tsarregimen. Har
man till exempel på tryckeriet en enda
kommunist eller endast en
»sympatiserande», så är det nog för att ingen skall våga
trycka åt oss något, vad det vara må;
under tsarregimen var det däremot en
lätt sak, ty man väntade sig aldrig något
spioneri annat än om man hade att göra
med en ökänd kanalje.
Utan några tidningar och med
organisationer, som måste förbli absolut
hemliga, på många platser t. o. m. efter vår
amnesti och »legaliseringen» i Moskva,
ha vi ofta icke kunnat taga del ens i
valen till sovjet. I Petrograd ha
exempelvis val ägt rum två gånger och båda
gångerna voro vi fysiskt berövade
möjligheten att driva vår propaganda. Trots
allt hade vi vid valen anmärkningsvärda
framgångar på flera platser: i Briansk,
Vitebsk, Samara, Tula — — —, I södern
var vår ställning under intervallerna
mellan reaktionens invasioner mycket mera
tillfredsställande (industrin var där icke
så ruinerad och den gamla
arbetarstammen var bevarad). Sista gången före
Denikins ankomst i Kharkov »tolererade»
bolsjevikerna länge en tidning, som
utgavs av de våra, en tidskrift och några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
