Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, juni 1920 - Backlund, Sven: Socialdemokratins kamp i Sovjet-Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fackförenings- och kooperativa organ. (I
norr tilläts inte ens detta!) Först mot
slutet stängde de tidningarne i Kiev och
i Kharkov. Där ser ni anledningen till
att vårt parti därnere hitintills bevarat
mera kontakt med massorna och åtnjuter
inflytande bland arbetarnes fackföreningar
etc. F. n. (men huru länge!) existerar
vår tidning i Kharkov.
Under dessa förhållanden har vårt
parti under sistförflutna året spelat
rollen av ett »propagandaförbund»
sysselsatt med att vidmakthålla förbindelserna
mellan sina medlemmar och genom
resolutioner och uttalanden tillkännagiva sin
uppfattning om händelserna och de vitala
frågor, som stodo på dagordningen. —
— — —
Vad beträffar dem av våra kamrater,
som tid efter annan gå över till
kommunisterna, bör det observeras, att det
mestadels äro de förra
högerelementen, som nu gentemot kommunisterna
lägga i dagen samma opportunism, som
de tidigare visade gentemot bourgeoisin
— — —
Efter Litvinovs resa till utlandet och
efter det ententepolitiken syntes slå om
började bolsjevikerna att betala oss
förskott (men på sitt sätt: som björnar!)
Vi begärde då bemyndigande att få
utge åtminstone en månadstidning samt
centralkommittiens rapporter.
Bolsjevikerna lämnade bemyndigandet i
»princip» men drogo ut på det slutgiltiga
svaret i halvannan månad. Då vi avslöjade
deras sabotage och fordrade ett bestämt
och omedelbart svar, svarade de oss,
att »tiden ännu inte var mogen». Efteråt
läto de oss förstå, att ett gynnsammare
svar skulle kunna lämnas efter
sovjetkongressen, till vilken vi inbjödos.
Vår hållning på kongressen (vi uppläste
där en förklaring, i vilken vi angrepo
deras terroristiska politik och deras
regim av godtycke) svek deras
förhoppningar och vår sak förblev vilande. Vi
skola nu börja våra »demarcher» på nytt.
De vägra oss kategoriskt att få sända
någon av de våra till utlandet — — —
P. S. Alla rykten, enligt vilka Dan,
Martoff och andra mensjeviker skulle
inträda i regeringen äro absolut falska.
Antagligen är det den asiatiske diplomaten
Litvinov, som utsprider dessa rykten. Det
har varken ägt rum några förhandlingar
eller ens några trevanden i denna
riktning.
Här följer ännu ett brev, som
visserligen varit över ett år på väg,
men som därför ingalunda —
såsom läsarne skola finna — saknar
sitt stora intresse.
Petrograd den 19 febr. 1919.
— — — Sedan mitten av januari
månad ha vi åter fått en tidning: »Alltjämt
framåt». Tidningen har en oerhörd
framgång, den enda oberoende publikationen
i Ryssland. Den utgår i omkring 100,000
exemplar. Dess framgång har oroat
myndigheterna, som försöka döda tidningen
genom att beröva den papper. En nära
framtid skall visa, om denna fredliga
manöver att döda den[1] skall lyckas.
Tidningens politiska hållning är angiven
genom partiets allryska kongress, som ägde
rum i slutet av december och som ni
säkert har reda på. Kort sagt: oförsonlig
kamp mot interventionen och mot alla
de kontrarevolutionärer, som profitera
därav samt, å andra sidan, bestämd
opposition mot regeringspartiet. Denna
hållning, som centralrådet intagit sedan
november månad, har godkänts av partiets
medlemmar och av arbetarmassorna med
en förkrossande majoritet. I den mån
dessa icke äro definitivt nedbrutna av
terrorn, hungersnöden och
arbetslösheten och icke befinna sig i en
stämning av fullständig likgiltighet — denna
reaktionens fruktansvärda hjälptropp —
så mötes överallt upp en stor sympati
kring parollen: enig revolutionär front
mot den ryska kontrarevolutionen och
mot den internationella imperialismen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
