Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 3, juni 1920
- Karleby, Nils: De revolutionära norrmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en god komedi. Ty det enda det nya
partiflertalet i Norge gjort är att det
spelat en komedi. För att icke
maktinnehavet i partiet för
detsamma blott skulle bli en Pernilles korte
frökenstid, har det uppenbarligen
låtit det revolutionära
handlingsprogrammet få en sådan i stället!
Därför sitter det nya
partiflertalet alltjämt vid makten — med en
politik, som är utpräglat reformistisk
och fri från revolutionära inslag,
och med ett program i fråga om
socialisering, industriell demokrati
etc., som icke på en enda punkt
nämnvärt skiljer sig från vad t. ex.
den svenska socialdemokratin
omfattar. Man rör sig med en luftigare och
obestämdare revolutionär fraseologi,
men intet därutöver.
RÅDSSYSTEMET.
Den avgörande punkten i den nya
revolutionära trosbekännelsen skulle
väl vara rådssystemet efter rysk
modell, såsom revolutionärt politiskt
maktorgan, med sprängning av det
"borgerliga" parlamentet.
Hur låter det nu på denna punkt
i utlåtandena och besluten från den
revolutionära majoriteten till senaste
landsmötet?
Det heter i utlåtandet rörande
rådssystem sid. 5:
Flertalet har icke fattat sin uppgift så,
som om det skulle göra utkast till en
rådsförfattning. Det norske Arbeiderparti vill
nu lika litet som förr föregripa
utvecklingens gång.
Man vill alltså icke med ett
revolutionärt ingripande "föregripa
utvecklingens gång". Vad skulle
Lenin säga om en dylik passivitet?
Man undanskjuter hela problemet
om rådsförfattningens byggnad till
den tidpunkt, då arbetarklassen
erövrat den politiska makten — men
om denna erövring skall ske på
demokratisk väg eller genom en kupp
efter rysk modell därom säges intet
bestämt! Det antydes emellertid —
vilket väl får betraktas såsom ett
grovt brott mot den sanna
revolutionära läran — att denna
makterövring och samhällsomdaningen till
socialism kan ske på fredlig väg. Det
säges nämligen (sid. 5), att man
måste "uppnå största möjliga
klarhet över de linjer — genom att
undanskjuta problemet till en oviss
framtid!? — vi skola följa under en
revolutionär epok, antingen denna
försiggår under användningen av
arbetarklassens organisatoriska och
politiska makt allena, eller
arbetarklassen blir tvungen att använda sin
makt på annat sätt för att genomföra
en socialistisk samhällsordning".
Detta antingen-eller kan ju icke, hur
oklart det än må vara uttryckt,
innebära annat än att den våldsamt
revolutionära vägen blott är ett
alternativ, och icke ens det som man sätter
i första hand.
Flertalet värjer sig t. o. m. mycket
energiskt mot misstanken, att det
skulle vilja en våldsam revolution.
Det bekänner sig t. o. m. till den
parlamentariska verksamheten, denna
skändliga borgerliga humbug. Det
säger uttryckligen (sid. 15):
När arbetarna genom sitt
parlamentariska (obs.!) och utomparlamentariska
arbete ha nått så långt, att de fått en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 16:32:37 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tiden/1920/0133.html
