Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, juni 1920 - Karleby, Nils: De revolutionära norrmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
avgörande maktställning i samhällets
ekonomiska liv, ha vi trätt in i klasskampens
sista fas, kampen för det ekonomiska
folkstyret, för näringslivets socialisering.
Vi ha då nått in i en revolutionär epok.
Den är revolutionär, emedan
samhällsmakten då överföres från den härskande
kapitalistklassen till det arbetande folket —
handens och andens arbetare, bönderna och
fiskarna (detta är ju utan tvivel
majoriteten!) — och emedan den helt omskapar
samhällsförhållandena, avskaffar
klasskillnaden och bringar klasskampen att
upphöra. Men den är icke revolutionär i
den meningen, att den betyder en blodig
revolution, ett inbördeskrig med alla de
olyckor detta medför. Tvärtom går
arbetarklassens planmässiga och väl
genomtänkta arbete ut på att genomföra
socialismen icke med våld, men genom den
organiserade arbetarklassens ekonomiska och
politiska maktmedel, som uppställas mot
kapitalistklassens maktmedel. Ju bättre
förberedd arbetarklassen är och ju
starkare den står i kunskap och makt, desto
lättare kan socialismens genombrott ske.
I denna epok — och först då — reser
sig spörsmålet om arbetarklassen vid sidan
av sin ekonomiska rådsförfattning också
skall skapa en ny politisk statsmakt, eller
om den parlamentariska ordningen kan
fortsätta att bestå.
— — — — Man har här talat om den
revolutionära epok, då socialiseringen
genomföres. Intills den begynner vill
arbetarpartiet driva sitt parlamentariska
arbete efter de linjer, som äro uppdragna av
landsmötet (och vilka icke äro
revolutionära).
Det finns icke en sak i denna
framställning, som icke kunde vara
avskriven ur vilken gammal
socialdemokratisk skrift som helst. Det
finns icke en sak, som icke kan
godkännas av varje socialdemokrat.
Man uppmärksammar särskilt, att
vederbörande helt fördöma en sådan
mening av ordet revolutionär, att
detta skulle betyda en revolutionär
omstörtning à la Ryssland. Man
menar därmed en helt fredlig
utveckling. Och vidare, att de icke
ens anse sig kunna utdöma den
parlamentariska ordningen.
Spörsmålet härom uppstår först och
kan upptagas till prövning först
i det ögonblick, då
arbetarklassen övertagit makten. D. v. s., att
arbetarklassen måste pröva, då den
övertagit makten och skall börja
samhälleligt förvalta det ekonomiska
livet, huruvida de hittillsvarande
statsorganen äro tillfredsställande
eller behöva utvecklas och omdanas.
Vilket är någonting så självklart
och så gammalt i gårde inom
socialdemokratin, att man skall ha varit
en mycket dålig och okunnig
socialdemokrat för att behöva ett särskilt
ljus från öster för att upptäcka
detsamma.
Däremot ifrågasattes icke — och
dock var det just häri det
revolutionära skulle ligga — att
rådssystemet nu skall etableras, med
upphävande av det "borgerliga"
parlamentet.
Den författningsteoretiska
utredning, varmed flertalet motiverar sin
uppfattning, att de politiska
formerna måste växla med den
ekonomiska utvecklingen — en gammal
välkänd socialdemokratisk tes —
utgöres i det väsentliga av ett referat
av Lassalle och är till hela sin
innebörd principiellt fientlig mot tanken
på en våldsam revolutionskupp som
omdaningsmoment. Den hävdar den
organiska revolutionen, d. ä. den
ständigt fortgående faktiska
förskjutningen i maktförhållandena,
mot vilken även svarar ett behov av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
