Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, juni 1920 - Karleby, Nils: De revolutionära norrmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
TIDEN
Och det är en sådan utveckling
man önskar. Den norska
socialdemokratin är ett gott
’’reformistiskt" parti i samma mening, som
det svenska är det, ett parti, som icke
drömmer om det nya samhällets
resning genom en plötslig kupp, utan
inser att samhällsomvälvningen är
en organisk, småningom skeende
process, där det ena steget tages efter
det andra, och där blott
sammanfattningen av alla steg under hela
tidrymden kan karaktäriseras såsom den
sociala revolutionens epok.
REFORMISMENS TRIUMF.
Denna reformismens faktiska seger
trots alla revolutionära talesätt, det
nya partiflertalets faktiska
accepterande i princip av den
socialdemokratiska politik, som är den enda
möjliga, och som följdes av den
föregående majoriteten, belyses än
kraftigare av de praktiska krav, varåt
landsmötet ger uttryck. För ett
revolutionärt parti, som föraktar den
"praktiska politiken" och blott
ägnar sig åt den stora revolutionen,
äro givetvis alla praktiska småsaker
betydelselösa lappverk i det
nuvarande samhället, blott ägnade att
föra arbetarklassens blick bort från
det väsentliga, det stora socialistiska
målet. Men nu nedlät sig detta
revolutionära parti till att sända en
deputation till statsministern med
bön om ett nytt lappverk på det
gamla samhället, om mera
dyrtidsin-gripande! Det är ungefär, som om
Lenin skulle ha sänts att uppvakta
Miljukov med böner, vilket
onekligen varit en revolutionär syn av
stort intresse. Och vidare — mira-
bile dictu! — beslöt landsmötet
antaga ett skatteprogram med förslag
till ändringar i skatterna för att
bereda arbetarna lindringar — alltså
en sak, som det närmast är ett
social-patriotiskt förräderi att framföra,
när det sker i Sverige, av den
svenska socialdemokratin. I varje fall en
reformism, som icke kan vara annat
än en styggelse inför gud for ett san t
revolutionärt parti.
Det har icke kunnat undvikas, att
granskningen av den norska
socialdemokratins pretenderade
revolutionära ställning blivit rätt vidlyftig,
trots att den hållits fragmentarisk.
De exempel och uttalanden som
anförts böra räcka för att klargöra den
avsevärda skillnaden mellan
frase-ologi och verklighet i broderlandet.
Det norska partiet är ett fulltut lika
reformistiskt parti som de övriga
skandinaviska; den något
annorlunda betonade taktik, det följer,
ändrar icke detta faktum, och den
fraseologi, varmed de nya männen
söka intala sina landsmän något
annat, kan icke dupera den som det
allra ringaste tittar på den faktiska
verksamheten. Den som en gång här
i Sverige i en diskussion om t. ex.
industriell demokrati stått och
förfäktat mot en svensk bolsjevik
sammaståndpunkt, som förfäktas av det
norska partiet, och då fått slungat
emot sig anklagelser för borgerlighet,
kompromiss med borgardömet,
förräderi mot revolutionen etc, kan icke
underlåta att anställa en del
reflek-tioner.
Naturligtvis anklaga vi icke
norrmännen för att de äro reformister;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
