Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, juni 1920 - Karleby, Nils: De revolutionära norrmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NILS KARLEBY: DE REVOLUTIONÄRA NORRMÄNNEN. 123
skulle icke leda till indragning av den
förmögenhet som icke är anbragt direkt i
eko.-nomiska verksamheter, men indirekt i form
av bankinsättningar, pantobligationer och
stats- och kommunobligationer.
Därför bör indragningen av det privata
kapitalet ske generellt genom beskattning
av alla kapitalister med belopp, anpassade
efter den enskildes personliga
förmögenhet . . . Genom en radikal skattepolitik
skall man kunna uppnå den behövliga
förmögenhetsindragningen. . . Den
konfiska-toriska beskattning som på detta sätt
pålägges kan självfallet icke betalas
uteslutande i pengar, utan i egendom och
värdepapper. Dessa levereras efter taxerat värde,
•dock icke ut över det värde skattbetalarcn
själv har åsätt dem i sin deklaration.
Egendomsvärden som icke deklarerats, tillfaller
samhället utan vederlag. På detta sätt
kommer samhället redan genom
förmögenhetsindragningen att komma i besittning
av viktiga produktionsmedel, som äges av
stora kapitalister. Detta gäller särskilt
skogarna. I aktiebolagen skall samhället fa
aktier — ofta aktiemajoriteten. De medel
som eljest komma in kunna användas till
utlösning av de enskilda företag, som
beslutas exproprierade. Man kan då
(fullständigt efter Möllers och Bauers
kontrarevolutionära förslag!) giva dessa
ersättning vid expropriationcn, men ersättningen
betalas av landets samlade kapitalistklass.
Då samhället icke på en gång kan
övertaga alla ekonomiska företag, även om do
i och för sig äro lämpade för socialisering,
måste man söka begränsa kapitalets utbyte
(ränta) på produktionen och omsättningen.
(D. v. s. införa ett revolutionärt
hälften-bruk med kapitalismen — syn för de ryska
gudarna!) En sådan begränsning av
vinsten måste dock ordnas så att den icke
avskräcker från, utan tvärtom uppmuntrar
till ökad ocr förbättrad produktion.
(Vilket på svenskt bolsjevispråk skulle heta att
göra kapitalismen populär och förlänga
dess livstid). Även en progressiv
inkomstskatt skall vara ett verksamt medel till
socialisering. (Medan som bekant enligt
svensk bolsjevism alla skattereformer äro
humbug!)
. . . Socialiseringen skall genomföras sä
småningom, efterhand som det .arbetande
folket förvärvar sig makt och förmåga till
densamma. (Som synes en sats, som står
i direkt strid med varje tanke på att
genom en kupp i ett ögonblick erövra hela
makten.) Man skall icke vänta sig för
stora resultat av de socialiseringsförsök
som företagas under de nuvarande
samhällsförhållandena (under vilka andra
skulle den egentligen kunna börja?), där
det ännu icke skapats driftsråd med deras
påbyggnader: distriktsråd, branschråd och
landsråd, men socialiseringen kan ske
stegvis, när man har makt och. förmåga att
genomföra den planmässigt. . . Metoden för
socialiseringen måste planläggas så, att
intet steg har tillf älighel ens prägel, utan
bildar en naturlig och målmedveten
fortsättning av en väl genomtänkt
omdaningsprocess.
Så långt denna principiella
framställning av socialiseringsproblemet,
av vilken vi ytterligare blott skola
fästa oss vid, att handelns
socialisering tankes ske rent automatiskt
-fredligt därigenom, att "den
sociali-serade handelsverksamheten eller
konsumentkooperation bör därför så
småningom avlösa detaljhandlarnas
stora skara".
Den som vill vara ärlig skall
nödgas erkänna, att i detta
socialiseringsprogram finnes icke en enda
punkt, där den "revolutionära"
norska socialdemokratin befinner sig på
andra linjer än den "reformistiska"
svenska eller danska. Den norska
socialdemokratin är ett gott
"reformistiskt" parti i samma mening, som
svenska eller danska. Den säger ju
rent ut, att socialiseringen kan ske
utan kapitalismens föregående
fullständiga sammanstörtning, sakta och
successivt, och utan att en
"våldsam revolutionär epok" inträder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
