Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, juni 1920 - Ahlberg, Alf: Höffdings religionsfilosofi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
TIDÉN
kologiska betraktelsesättet nästan
omärkligt över i mera universella
aspekter av kunskapsteoretisk och
metafysisk art. Religion är för
honom inte någon rent intellektuell
sak, det är innerst en kamp om
själva livsvärdet — ordet taget
i dess djupaste mening. Hur sen
detta värde speglas i de
intellektuella symbolerna blir under alla
förhållanden något sekundärt, tillhör
det historiska och tillfälliga.
Boken är ett värdefullt
komplement till Höffdings
religionsfilosofi — väl hans hittills tyngst
vägande arbete. Man återfinner här
samma grundsyn på religionens
problem, samma uppfattning av
religionens väsen som där sammanfattas i
formeln »tron på värdets bestånd».
Men ämnet belyses från nya och
intressanta synpunkter.
Den avhandling, som gett boken
dess titel, ställer som sin uppgift
»at belyse Forholdet mellem
Op-levelse og Tydning ved en
Under-sögelse af ekstatiske Tilstandes
religiöse Betydning til forskellige
Tider og under forskellige
individuelle og sociale Forhold». Själva
impulsen har, som i förordet nämnes,
varit de aktstycken över Mille Cécile
Vés religiöst-ekstatiska upplevelser,
som -offentliggjorts av den
schweiziske psykologen Théodore
Flour-noy. Men dessa speciella dokument
få sin rätta relief genom en
komparativ överblick över
religionshistorien med hänsyn till förhållandet
mellan upplevelse och tydning.
Särskilt jämförelsen med den helige
Theresas, den spanska nunnans
ekstatiska visioner är av stort
intresse och genomföres med den
psykologiska skarpblick och finhet, som
är så karaktäristisk för Höffding.
Höffding konstaterar i denna
jämförande överblick, att med det
religiösa livets högre och rikare
utveckling följer en allt större
diver-gens mellan den religiösa upplevel-
sen och dess tolkning. På det
primitiva stadiet, i totemismen, falla de.
omedelbart samman. Australnegern,,
som genomgått den ceremoni i
vilken individen förenas med
stammens totem, känner sig som en
omedelbar enhet därmed. När han
t. ex. säger: »Jag är en känguru»
ha orden inte någon symbolisk utan.
en rent bokstavlig mening. Hur
annorlunda då i den religiösa
mystikens upplevelser. Själva
upplevelsen förlorar här mer och mer varje
konkret form, medan tolkningen
samtidigt vinner i intellektuellt
innehåll. Den ekstas, den själens
»förenkling» och »utveckling», vari man
enligt Plotinos kommer till full
enhet med det gudomliga urväsendet
är fullkomligt obeskrivlig. Syn och
seende, subjekt och objekt falla här
samman. Därför kan den icke
meddelas utan den som fullt vill första
dess innebörd måste själv genom
förnuftig ledning föras dit. Men
grunden till dess obeskrivlighet är
inte innehållsfattigdom utan tvärtom
oändlig rikedom. Varje predikat
som kunde tilläggas det gudomliga
urväsendet vore en begränsning, en
negation.
Den nyplatonska mystiken
kommer via Augustinus och Dionysios
Aeropagiten att behärska
medeltidens mystiska religiositet. Men.
tolkningen begränsas här åter av
dogmernas auktoritet. Mäster
Ecke-hart, som dock ej blott är
medeltidens störste mystiker utan jämväl
en subtil skolastiker anklagas för
kätteri på grund av den intellektuella
frihet, varmed han tolkar sina
religiösa upplevelser, och hans lärjunge
Suso underställer helt sin tolkning
den av kyrkan sanktionerade lärans
dom. Så kan man genom hela
medeltidens religiösa liv följa de
stundom krampaktiga försöken att ge
upplevelsen sin rätt utan att likväl
bryta de gränser, som den yttre
auktoriteten satt. »Ur social och kyrk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
