- Project Runeberg -  Tiden / Tolfte årgången. 1920 /
127

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, juni 1920 - Ahlberg, Alf: Höffdings religionsfilosofi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ALF AHLBERG: RELIGIONSFILOSOFISKT ARBETE AV HOFFDING. 127

lik synpunkt lägger man vikt vid
regelmässighet och bestämda
återkommande former, och här hotas de
ekstatiska upplevelserna med fara,
om de icke omsorgsfullt tolkas i
enlighet med kyrklig dogmatik eller
åtminstone uttryckes i
överensstämmelse med kyrkligt språkbruk. Det
rör sig i sådana tillstånd ett oroligt
och i varje fall ett avgjort
individuellt element. Kyrkan måste hålla
fast vid, att alla livserfarenheter
kunna gå in under dess en gång för
alla utformade bild- och
föreställningskrets, och den måste se en fara
i att de värdefullaste upplevelser
icke skulle kunna restlöst tydas med
tillhjälp därav.»

Denna motsättning gör sig
särskilt gällande i den heliga Theresas
religiösa upplevelser. Men dessa nå
dock upp till en intensitet, som
hotar att spränga varje tradition.
Därför ställer sig hennes biktfäder
tvivlande och avvisande till hennes
visioner. Och själv befinner hon sig
alltför mycket i kyrkans magiska krets
för att helt kunna bryta med den.
Ja, hon menar t. o. m. att ingen
uppenbarelse om den ock visade
henne himmelen öppen, skulle
kunna rubba hennes tro på den
minsta artikel i kyrkans lära. »Händer
det, att själen vacklar i sin tro på en
kyrklig lärosats eller stannar den
blott ett enda ögonblick vid tanken,
att då Gud talat till den detta kan
vara lika sant, som vad han sagt till
helgonen, då skulle detta tvivel eller
denna tanke stamma från djävulen.»

— Det finnes, anmärker Höffding,
hos den heliga Theresa alls intet
tvivel på verklighetskaraktären i
hennes upplevelser. Alternativet är
icke — som hos moderna mystiker

— verklig upplevelse eller inbillning
utan upplevelse som stammar från
Gud eller från djävulen.

Betraktar man de av Flornoy
offentliggjorda aktstyckena, röjer sig
här en tydlig paralell till den heliga

Theresas confessioner. Men just
genom den med en ovan psykologisk
skärpa förenade kritik och den
intellektuella redlighet, som präglar
dem, äro de ytterst värdefulla för
förstående av de förra. Här är en
långt större differens mellan
upplevelse och tydning. Gemensamt för
bådas ekstatiska visioner är, att de
snarare begynna med förnimmelse
av något mystiskt med övernaturlig
kraft utrustat väsens närvaro än med
någon bestämd syn. För Cécile tar
detta väsen, denne »vän» som gav
henne tröst och styrka, aldrig
konkret gestalt. »Medan Theresa strax
igenkänner Kristus i den gestalt,
som framträder för henne först blott
såsom närvarande senare som
objekt för syn och hörsel, förklarar
Cécile uttryckligen, att hon aldrig
uppfattat ’vännen’ såsom ett med
Kristus och att hon heller icke då
hon bad hade intrycket, att det var
vännen hon kom i förhållande tilL
De bibliska föreställningar bragtes
överhuvud taget icke i förbindelse
med det, som gav henne den bästa
tröst och den djupaste fred. Hon
tar upplevelsen som den kommer.»
För Cécile, som ursprungligen är
en protestantiskt-ortodoxt troende
blir den ekstatiska upplevelsen
grund till en radikal omläggning
av hennes hela religiösa åskådning.
Personligheten bryter till slut sig
ut ur den auktoritativa tradition,
som förut varit det yttre höljet kring
dess inre liv.

Detta är nu, menar Höffding, till
slut kärnpunkten i all religiös
utveckling, att blott det personliga
tillmätes värde, att det personligt
upplevda är »det eneste levende i
Religionen.» Här ligger mystikens
värde såsom den aldrig sinande
källan till förnyelse. »I mystiken har
i långa tider personligheten haft sitt
värn mot en fast uthamrad
dogmatik, som gjorde anspråk på att få
bestämma, vad som skulle erkännas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:32:37 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1920/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free