Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, juni 1920 - Backlund, Sven: En tro och en bekännelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En tro och en bekännelse.
För TIDEN av SVEN BACKLUND.
Den mänskliga produktionens
utveckling har vuxit människan över
huvudet.
För min syn är detta ur yttre
synpunkt det faktum som ger vår
tid sin prägel. Människan har
organiserat ett produktionsmaskineri,
som hon icke längre behärskar.
Detta var sant redan före kriget.
Men före kriget fungerade
maskineriet och det var statt i utveckling.
Människan hade visserligen redan
dragits in i en fruktansvärd kris:
naturvetenskaperna hade dödat
hennes religion, industrialismen hade
dödat hennes arbetsglädje. Men
hon fascinerades ännu av det
perspektiv, som samtidigt öppnade sig
för hennes ögon: det var
perspektivet av en obegränsad materiell
utveckling. Det kändes visserligen
vemodigt axt se gudarne fly och de
himmelska boningarne utrymmas;
men man fann sig snart genom att i
stället inrätta dem till
utställningslokaler, där man hade tillfälle att
knäböja inför det mänskliga geniets
senaste erövringar i fråga om
luftmaskiner, telefoner, vattenklosetter
och annat av större eller mindre
intresse för ett angenämt och
verksamt liv.
Kriget kom — industrialismens
krig — produktionsmaskineriet rå-
kade i olag. Och det perspektiv,
som nu öppnar sig — det är icke
ett perspektiv av obegränsad
materiell utveckling — utan ett
perspektiv av försakelser och möda, av en
jätteansträngning för att hindra en
nedgång i produktionen av d e n ö
d-vändigheter, varpå hela vår
civilisation vilar.
Det är problemet! Religionen,
samhällsauktoriteten, arbetsglädjen
är borta. Grottekvarnen är
det enda, som består. Men icke
heller den som förut. Ty det
gyllene skimret, som fanns omkring
den, är borta.
Man behöver icke vara någon
alltför stor psykolog, behöver icke pejla
alltför djupt i människors tankar och
känslor för att förstå, att detta
problem: att hålla denna Grottekvarn i
gång: det är olösligt.
Då å andra sidan produktionen
måste hållas i gång, för att
människorna skola kunna rent fysiskt
fortsätta sin existens, måste dock
förr eller senare en lösning av
produktionsproblemet framtvinga sig.
Med andra ord: vad som måste
komma att framtvinga sig är en
sådan organisation av produktionen,
att den ger utrymme åt alla de
element, som deltaga däri att ge sig
helt och fullt åt sitt arbete, att alltså
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
