Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, juni 1920 - Lindley, Charles: Sjöfartens socialisering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLES LINDLEY: SJÖFARTENS SOCIALISERING.
161
vid anskaffandet av sådana
förnödenheter från utlandet som vi behöva
såsom spannmål, gödningsämnen,
kol, olja, bomull, kaffe, te, kryddor
m. m. och för vilket vi i utbyte kunde
lämna malm, trävaror, järn och
stålvaror samt något kött och smör m. m.
Den industriella konkurrensen
nationerna emellan skall icke kunna
avskaffas, även om öppenheten i dessa
transaktioner kommer att borttaga
spekulationsmomentet. Även de
socialistiska bytesförmedlarne måste
räkna med en stor vinst- och
förlustmarginal. En stor fara ligger även
däri, att härigenom uppkommande
slitningar och misshälligheter kunna
få ganska skärpt karaktär, då de icke
längre gälla vissa kapitalistiska
syndikats enskilda intressen, utan hela
nationens. Att här vidare ingå på
dessa spörsmål skulle leda oss bort
från föremålet för denna uppsats,
nämligen sjöfartens socialisering,
men då sjöfarten och varuutbytet
alltid måste vara intimt förenade,
blir givetvis även sjöfarten berörd
av på detta område uppstående
förvecklingar och svårigheter.
De frågor som vid sjöfartens
eventuella socialisering omedelbart träda
i förgrunden äro: äganderätten,
inlösning eller expropriation,
driftssystemet, ersättningen eller
avlöningsvillkoren för i driften sysselsatta,
bestämmandet av frakter och router
samt förhållandet till främmande
stater och utländsk konkurrens.
Att uppställa äganderättsfrågan i
samband med verksamhetens
socialisering kan ju anses överflödig, men
den har dock en aktuell innebörd i
sammanhang med frågan om de
industriella verksamheternas
decentralisering och kan det på grund härav
tänkas att man kunde anse det av
behovet påkallat att dylik industriell
verksamhet skulle besitta egna fartyg
för verkställandet av nödig import
eller export. Liknande anspråk
kunna även ställas av exempelvis
större kommuner som för egen
räkning måste säkerställa sin import av
kol eller andra förnödenheter. Ett
eftergivande på denna punkt åt
decentraliseringen skulle enligt
Undertecknads förmenande framkalla en
hel del svårigheter vilka icke skulle
kunna rättas utan genom en
centraliserad omläggning. Äganderätten
blir i detta sammanhang synonymt
med förfoganderätt, och
sammanfaller därför med frågan om driftens
handhavande, vilket blir det
viktigaste spörsmålet av alla. Att tillåta
separata intressen på detta område
att göra sig gällande vore liktydigt
med splittring och upplösning.
Endast en centraliserad instans kan ha
möjlighet att överblicka det hela och
dirigera tonnage där behovet är
störst. Invändningen att en sådan
central institution ännu icke visat sig
behövlig (om man undantar
krigsåren), kan tillbakavisas med
hänvisning till, att nu regleras behovet på
basis av de frakter som de mest
behövande äro villiga att betala, men
under en socialistisk regim måste
dessa frågor ordnas med hänsyn till
hela nationens välfärd. Alltså måste
man utgå från att denna verksamhet
bör statssocialiseras, vilket emellertid
icke behöver innebära att driften
Tidén n:r 4, 1920.
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
