Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, juni 1920 - Händelser och spörsmål - De revolutionära norrmännen - Ett socialiseringsprogram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
TIDEN
än den verkligen har — det är ofattligt.
De två tankelinjerna utesluta varandra.
De norska partivännerna ha med sin
formulering också omedvetet givit ett spydigt
uttryck häråt, då de framhäva den verkliga
makt, som kommer arbetarklassen till del
genom dess antal och ställning. De äro
utan tvivel innerst medvetna om, att varje
kraftyttring som söker gå utöver den
verkliga maktens gränser, blir ett tomt sken,
men med farliga konsekvenser. Men någon
annan rimlig mening kan ju icke en
våldsam revolution ha, än att den just skulle
göra detta. Ty att ställa till revolution
för att utnyttja en makt, som man redan
utan vidare kan utnyttja på demokratisk
väg, det bör även en revolutionär norrman
kunna inse är dårskap.
Och om man noga ser efter, vad som
står i resolutionen, finner man att det
ingenstädes säges att en sådan revolution
skall komma, eller att man tänker göra en.
Det säges blott, att ’ ’i en revolutionär epok
blir det nödvändigt att skapa särskilda
organ ’\ Ja visst, det finns ingen som
betvivlar. Frågan är bara, om det skall bli
en sådan epok eller ej. Och på den frågan
ger resolutionen intet svar. Man har
alltså för tolkningen av densamma att hålla
sig till den framlagda motiveringen. Och
den är, såsom framgick av citaten i
föregående häfte, absolut antirevolutionär.
För övrigt fäster man sig vid, att det är
de ekonomiska och politiska förhållandena,
som äro avgörande för
samhällsomdaning-ens fart. Vad är detta för en kautsckyansk
vantro mot den enda revolutionära
bolsje-vikiska läran, vilken säger att det är den
revolutionära viljan hos vederbörande, som
är den avgörande?
Men det är ju alltid bra att ha en
bakport. När någon nyfiken person om ett
eller annat år frågar de revolutionära
norrmännen, vart deras revolution egentligen
tagit vägen, kunna de med bibehållen
revolutionär värdighet stolt hänvisa till de
"ekonomiska och politiska förhållandena’ %
som tyvärr inte lämpat sig för något
sådant.
Ett socialiseringsprogram.
Vår partivän Arthur Engberg har i en
artikel uppdragit några grundlinjer till ett
socialiseringsprogram för Sverige, vilket
såsom en diskussionsgrundval synes
förtjänt att bevaras i Tidens spalter:
I. Vår expropriationslagstiftning
omarbetas. En expropriationslag stiftas, som i
samhällets hand lägger befogenheten att
mot en objektivt beräknad ersättning i
samhällets ägo överföra de
produktionsmedel (inklusive naturrikedomar) som för
nationalhushållet prövas nödiga, i den mån
behov härtill föreligger. Huruvida och i
vilken utsträckning en dylik
expropriationslag tas i anspråk av statsmakterna
blir då beroende på den socialistiska
tankens faktiska styrka inom nationen.
II. Alla inom nationalhushållet
parasitära produktionsgrenar avvecklas. Då
måttstocken för bedömandet av deras bärighet
är deras förmåga att uthärda den
internationella konkurrensen, är
frihandelssystemets införande nödvändigt. Under
frihandelssystem anpassar sig landets
produktion på ett naturligt sätt efter vad som för
nationalhushållet är tjänligast.
III. En driftslagstiftning skapas, som ger
rätt och möjlighet för de i produktionens
tjänst anställda att i mån av sin fackliga
mognad för uppgiften effektivt medverka
i de produktiva företagens förvaltning.
Inom ramen av driftslagstiftningens
grundformer träffas avtal om meddelaktigheten
i förvaltningen mellan arbetare och
arbetsgivare i anslutning till de kollektiva
löneavtalens former.
IV. En grundlig undersökning
verkställes i syfte att inom varje för nationen
naturlig produktionsgren koncentrera
driften till de produktionstekniskt högst
stående produktionsföretagen.
V. På beskattningens väg åstadkommes
en samhällelig kapitalbildning, avsedd att
insättas i samhällets produktiva
verksamhet.
VI. Av samhället valda representanter
insättas till visst antal i de större
affärsbankernas styrelser för att bevaka
samhällets intressen vid kreditgivningen till de
produktiva företagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
