Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5-6, sept.-okt. 1920 (tillägnat Hjalmar Branting) - Möller, Gustav: Hjalmar Branting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
någon särskilt etsande mening. Orden äro enkla, ofta vardagliga,
visserligen förenade i ganska konstmässiga perioder men i regel utan
den glans, som skulle berättiga till omdömet: vältalighet. Branting
är ingen orator. I svenska riksdagen är ju för övrigt den specifika
talekonst som plägar anses såsom prov på vältalighet numera icke särskilt
högt skattad. Brantings tal verka med all säkerhet icke på grund av
någon stor vältalighet. Nej, vad som gjort Branting till en stor talare är
helt andra egenskaper. Branting för nästan alltid in den fråga han
behandlar under de stora perspektivens synvinkel och han har en förmåga
att ta fram det väsentliga i den sak debatten rör som slutligen gör det
starka intrycket. Naturligtvis talar Branting, så snart det verkligen
gäller något, med patos, men patos är ännu icke vältalighet.
På mig har Branting ofta gjort det intrycket att det varit den stora
klokheten, att det varit visheten själv som talat. Tag hans mycket korta
tal mot den Hammarskjöldska regeringen, då denna första gången
mötte riksdagen. Det avbröts av många bravorop men dessa
framkallades därav att han sade väsentliga ting, icke på grund av den glans,
med vilken det sades. Eller tag talet mot Swartz, då det gällde att
hindra bildandet av svarta garden. Detta tal bars upp av en stark
lidelse men effekten berodde utan tvivel på de slående kloka
synpunkterna. Tag hans tal vid pensionsförsäkringens genomförande eller vid
demokratiseringens genombrott 1918, det var perspektivet under vilket
frågorna lades, som skänkte glansen, det var icke någon oemotståndlig
kraft i enskilda meningar eller någon skimrande och bländande sats
som framkallade bifallet.
IVleningen med denna lilla studie har icke varit att teckna Brantings
hittillsvarande politiska gärning i mera konkret form. Han har ju varit
själen i socialdemokratins alla politiska strider, men hans största insats
i vår politiska kultur och vår politiska historia är måhända ändå den
särskilda färg, den med så stor sans och måtta förenade fasthet, som
utmärker svensk socialdemokrati till skillnad från de flesta andra
socialistiska partier.
I centrum för den politiska strid Branting haft att föra har
självfallet stått demokratiseringen av författningen, som haft många olika
— 209 —
Tidén 5-6 1920. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
