Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5-6, sept.-okt. 1920 (tillägnat Hjalmar Branting) - Möller, Gustav: Hjalmar Branting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
faser att uppvisa från folkriksdagarna 1892 och 1896, över storstrejken
1902, den första rösträttsministärens, den staaffska, fall 1906, den
Lindman—Tällbergska reformen 1907 och fram till Edénska
liberalsocialistiska regeringen 1917 till dess segern slutligen vanns 1918.
Den momentant största insatsen torde Branting ha gjort 1905, då
han mobiliserade den svenska arbetarerörelsen till strid mot
krigshetsarna. Hans strålande kamp för freden då tillhör de oförgätliga
minnena i svensk arbetarerörelses historia. Under storstrejken 1909 var
han utan tvivel jämte Herman Lindqvist den på borgerligt håll mest
hatade och förbannade mannen i riket. På honom föll till största delen
bördan att bära upp försvaret utåt för den svenska arbetareklassens
största och svåraste strid.
Hans nästa stora insats i vår politiska historia sammanföll med
världskriget. Sverige fick år 1914 uppleva ett återfall i politisk reaktion,
fram jagat av den vansinniga rysskräcken. Då världskriget så bröt ut och
de tyska härarna stormade fruktansvärt segerrikt fram kände
reaktionen sig säkrare än någonsin i sadeln. Preusseriet blev det härskande
Sveriges levande ideal. När då Branting med hela sin kraft kastade
sig emot den reaktionära vågen, hänsynslöst avslöjade det tyska
kejsardömets brott, upptog ett utomordentligt försvar för Frankrikes och
Västeuropas synpunkter, så blev han åter varg i veum.
Hans hopp var utan tvivel att en avgörande seger icke skulle tillfalla
någondera parterna, ty även om han i de västliga makterna såg
framstegets representanter i jämförelse med de centraleuropeiska
kejsardömena, så visste han att frestelserna efter en avgörande seger att i
grund krossa och därefter straffa en motståndare sällan kunnat
övervinnas. I överensstämmelse med hela sin socialistiska grundsyn gjorde
han allt, vad en man i hans ställning kunde göra, för att föra
rättssynpunkterna till slutlig triumf. Att detta endast kunde ske under
trycket av arbetaremassornas i olika länder förenade och
sammansvetsade opinion var uppenbart för en var, som ville se. Därför
medverkade han i spetsen för den så kallade holländsk-skandinaviska
kommittén under sommaren 1917 med energi till försöken att samla och
ena den socialistiska opinionen i de europeiska länderna i syfte att
skapa ett gemensamt fredsprogram på basis av Internationalens gamla
principer. Att detta försök misslyckades förminskar icke Brantings
— 210 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
