Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5-6, sept.-okt. 1920 (tillägnat Hjalmar Branting) - Möller, Gustav: Hjalmar Branting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tigt beslut ha fattats mot hans råd och fråga är om icke han i nästan
varje betydelsefull stund också faktiskt formulerat det segrande
positiva förslaget. Undantag härifrån utgöra kanske den bekanta
Norrköpingsresolutionen, som emellertid i varje fall är genomträngd av hans
anda, samt det partistyrelseuttalande år 1917 som tvang den s. k.
vänstersocialistiska oppositionen att spela med öppna kort, men även
detta uttalande stod naturligtvis i full överensstämemlse med Brantings
uppfattning.
Eljes har han utanför tidningen Socialdemokraten, som ju varit hans
främsta vapen, praktiskt taget redigerat varje manifest, varje
i-maj-resolution och varje uttalande, som kunnat få politisk betydelse. Han
har härskat inom svensk socialdemokrati, icke i kraft av några skrivna
lagar, icke i kraft av någon till honom utfärdad fullmakt utan helt
och hållet i kraft av sin mäktiga personlighet.
Den svenska arbetareklassen skulle med dess nuvarande styrka
alltid giva sin ledare en central plats i svensk politik. Men Branting
har haft en starkare ställning i svensk politik än som i och för sig
skulle ha tillkommit ledaren för ett växande politiskt parti. Hans
ovanliga, rika andliga rustning har burit honom högre än ensamt
ställningen som den svenska socialdemokratins hövding skulle ha gjort.
Jag har sökt nyckeln till hans ställning i hans oböjliga kamp för vad
han ansett som rätt och sanning och det lider enligt min mening intet
tvivel om att där ligger den djupaste orsaken. Likväl är det klart att
en man kan kämpa för rätt och sanning med oböjligt sinne utan att
för den skull bli en centralgestalt i ett land.
Det fanns en tid, då landets högertidningar roade sig med att skälla
honom för "den ©balanserade". Att detta endast var en löjlig
smäde-glosa kunde även den, som endast helt flyktigt kände Branting, utan
vidare konstatera. Sämre har jag aldrig sett en person karaktäriserad
än genom detta epitet fäst på Branting. Mig ledde emellertid denna
glosa till att fundera en smula över Brantings personlighet. Jag hade
ofta förundrat mig över Brantings manuskript. De artiklar och
inlägg i dagsdiskussionen, som alltid tvingade vänner och fiender att
lyssna, voro ofta nedkastade vid ett kafébord eller under ett
sammanträde på löjliga små papperslappar, jag tror till och med ibland på
avrivna tidningsmarginaler. Tydligen var Branting fullständigt obero-
— 212 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
