Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5-6, sept.-okt. 1920 (tillägnat Hjalmar Branting) - Hagman, Oskar: En milstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hantverkets arbetare en obetydlig trygghet, som dock försämrades med
varje dag, och den starkt uppspirande storindustrien kunde förfara
hur den för gott fann bland en arbetarebefolkning, som ännu ej börjat
att känna som klass, eller omfatta idéen om den kollektiva
försvarsformen. Det blev socialdemokratiens odödliga livsverk i vårt land
att hos arbetarne inskärpa behovet av å ena sidan facklig
sammanslutning, och å den andra behövligheten av en politisk kamp för
genomförandet av arbetareklassens likaberättigande med övriga
samhällsklasser. Denna kamp, som började under förra delen av 8o-talet är
nu genomkämpad. Säkerligen trodde ingen av de första Pioniärerna
att det skulle krävas en tidrymd av fyrtio år för att uppnå det då
uppställda målet. Och de mål, som på 8o-talet ställdes beträffande våra
närmast liggande krav, voro i fackligt avseende föreningsrättens
erkännande, arbetsvillkorens fastställande genom kollektiva avtal, arbetstidens
förkortning etc, samt i politiskt avseende allmän och lika rösträtt för
män och kvinnor till såväl stat som kommun. Under otaliga möten och
demonstrationer landet över, har under dessa fyrtio år krav härpå
framförts, så småningom övergående till att endast omfatta de speciellt
politiska, sedan den i styrka tillväxande fackföreningsrörelsen
genomfört sina önskemål gent emot arbetsgivarne, med undantag av
arbetstidens begränsning till 8 timmar per dag, som allt jämt var ett
gemensamt fackligt-politiskt krav. Och sedan vid 1918 års urtima riksdag
den kommunala rösträttsfrågan fått sin lösning, de politiska streckens
borttagande och kvinnorösträtten i princip godkänts, arbetstiden vid
urtima riksdag 1919 erhållit sin i lag krävda begränsning, återstår
endast det formella bekräftandet av de reformer, som äro av
grundlagsnatur vid instundande 1921 års riksdag.
Dessa lösningar föranledde inga glädjeyttringar som fallet var 1865.
Därtill hade stridens resultat varit känt alltför länge. Men icke dess
mindre kunna vi nu se tillbaka på en epok, en mansålder av strider
och offer, och vi vila nu ett ögonblick vid gränspålen till det nya, som
nu ligger framför oss.
Och detta nya som nu skall komma, det är å ena sidan att varje man
och kvinna kommer att ha samma inflytande på lösningen av
föreliggande samhällsspörsmål,, och å den andra att striden om formerna
och medlen är slut, och att de ekonomiska spörsmålen nu komma att
träda i förgrunden.
Den svenska arbetarklassens framryckning i fackligt och politiskt
hänseende har företett en jämnt flytande och stigande kurva, från ett
intet och fram till den ståndpunkt, varpå vi i dag stå. Detta omdöme
— 230 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
