Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5-6, sept.-okt. 1920 (tillägnat Hjalmar Branting) - Hagman, Oskar: En milstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN MILSTOLPE
AV OSKAR HAGMAN,
%
VARJE PARTI OCH VARJE RÖRELSE, LIKAVÄL SOM
varje enskild individ i samhället, som ej finner förhållandena
vara tillfredsställande just sådana, som de vid varje given
tidpunkt te sig, uppställer vissa programpunkter och vissa önskningar
såsom mål för sina strävanden. Som regel torde väl även ett energiskt och
målmedvetet arbete förr eller senare föra fram till de eftersträvade
målens vinnande. Den tillfredsställelse, som förefinnes när önskningarna
realiserats och målet nåtts, torde väl i en betydande utsträckning vara
proportionell mot de ansträngningar, som nedlagts för att komma fram
till det efterlängtade målet. Men när det gäller rörelser och partier,
vilka kämpa för sociala önskemål, eller som vårt parti, för en total
omgestaltning av själva det nuvarande samhällets ekonomiska struktur,
då ha de mål som hittills vunnits endast kunnat bli milstolpar på den
utvecklingsväg framåt, där vi stanna ett ögonblick för att vila och
hämta krafter; för att kasta blickarne tillbaka på tid som gått, på väg
som tillryggalagts, på offer som krävts, samt ingående granska de
metoder som hittills kommit till användning, de fel som begåtts, samt
härur draga de slutsatser som skola bli ändamålsenliga för det nya
arbetet som väntar fram till nästa milstolpe, som skall passeras.
Det socialdemokratiska arbetarpartiet i vårt land, befinner sig just
nu i en dylik situation. Under fyrtio långa år, vilka nu förefalla
som en ökenvandring, har kampen och strävandena ägnats åt samma
mål. Den representationsreform, som efter många års strider äntligen
genomfördes i slutet av år 1865, och som mottogs av nationen under
ovationsartade glädjeyttringar, medförde ingalunda ett infriande av
de högt ställda förväntningarna beträffande sina praktiska verkningar.
Arbetareklassen hade lämnats utanför, och reaktionen satt allt
fortfarande i högsätet, och alla framstegsvänner voro dömda till politisk
orkeslöshet. Näringsfriheten hade genomförts, och de gamla
skråförordningarne levde endast kvar genom praxis, skänkande härigenom
— 229 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
