Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5-6, sept.-okt. 1920 (tillägnat Hjalmar Branting) - Paulsson, Gregor: Samhällsform och konstkultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMHÄLLSFORM
OCH KONSTKULTUR
AV GREGOR PAULSSON.
SAMTIDIGT MED ATT LAISSEZ-FAIRE-SYSTEMET
tog överhand över det ekonomiska livet, blev även konstens
samband med samhället löst och den drev ut på banor som visserligen
skulle föra till glänsande resultat i formellt estetiskt avseende men
också till att samhället berövades sin forna estetiska kultur. Under
merkantilismen fick även konsten en släng med av de många stats
finansiella förordningarnas slev, genom vårt manufakturkontors omsorg blev
t. ex. även bruksföremålens formfråga omhändertagen på olika sätt.
Men icke bara mönstertecknare stodo i ett mera produktivt förhållande
till samhället än nu, utan också de fria konsternas idkare. Den svenska
konstakademien stiftades som välbekant är i närmaste syfte att skaffa
inhemsk konstnärlig arbetskraft för Stockholms slottsbygge. Ju mer
privatkapitalismen under 1800-talet växte sig stark, ju lösare blev
konstnärernas ställning till samhället, ju mer försämrades den allmänna
form-och kvalitetskänslan. Hela samhället fick en mera privat karaktär,
utvecklingen bestod i det ena privatkapitalistiska företagets konkurrens
med det andra, samhällslivet saknade den offentliga anda, vilken för
konsten är en livsbetingelse. Konsten fick icke längre någon produktiv
grund. I den allmänna specialiseringen hänvisades också konsten till
sig själv. Konsten fick för sin ekonomiska existens lita sig till enskilda
intresserade bland den högre bourgeoisien. Det är därför ingen
tillfällighet att på samma gång som arbetareproletariatet även
konstnärsproletariatet uppkom.
Denna konstens förändrade ställning tog sig helt naturligt uttryck i
konstverkens såväl form som innehåll. De noggrannt bestämda
innehållskategorier i vilka konsten i stort sett — bortsett från det
storkapitalistiska 1600-talets Holland — rört sig, antika allegorier,
ceremonier, fursteporträtt o. dyl., skötos åt sidan för konstnärs- och
borgar-porträtt, landskap, rena aktstudier och gatubilder. För utvecklingen av
formen är det betecknande att slagordet Tärt pour Tärt präglades: kon-
— 247 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
