Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5-6, sept.-okt. 1920 (tillägnat Hjalmar Branting) - Sandler, Rickard: Kring budgetreformen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
endast innebär ett uppskov med frågans lösning, har man endast två
alternativ att välja på: antingen ta ut en betydande extrabeskattning
för budgetomläggningen eller spara ihop i kassafonden tillräckliga
medel. På det senare alternativet har budgetarbetet under de senare
åren varit inriktat, och det vore för budgetreformen säkerligen
ödesdigert, därest denna linje icke fullföljdes i fortsättningen.
Allt tyder på, att man kan nå målet på denna väg, ty avsevärda
överskott äro att påräkna både av årets och nästkommande års
statsregleringar. Men förutsättningen är då den, att strävandet till successiv
nedpressning av tilläggsstaten med allt eftertryck vidhålles, och att 1922
års riksstat uppgöres utan tillskott från kassafonden samt med en
marginal vid inkomstberäkningen, som bär uppe finansieringen av 1922
års tilläggsstat. Förglömmas får för övrigt icke, att kassafonden ej
får vara läns, sedan den levererat sitt tillskott för budgetomläggningen.
Därefter skall den ju vara kassafond i anda och sanning. Sannolikt
bör kassafonden vid 1923 års början innehålla omkring 400 millioner
för att budgetreformen skall kunna genomföras utan allvarligt
försvagande av kassaställningen.
Man möter då och då den föreställningen, att beskattningen under
de senaste åren alldeles i onödan tagits till långt hårdare än behövligt
varit, att skatter i blindo pressats ut, som endast uppammat
statsslöseri. Vad det är för ett slöseri, som avses, har man däremot icke
fått vidare besked om. Att det icke är slöseri att samla i ladorna
för att möta påfrestningar i framtiden, vilka med säkerhet äro att
motse, om budgetväsendet skall reorganiseras på solid grund, kommer
man att inse den dag, då anspråken inställa sig. Bländad av de stora
överskotten på papperet och utan närmare eftertanke om vad framtiden
kan kräva har man ropat, näringsidkaren att han blivit orimligt
beskattad, tjänstemannen att han ej fått full kompensation.
Situationen är ingalunda den, att staten har råd att ösa ut med fulla händer
av överskottsmedlen. Den har heller icke råd att efterskänka skatter.
Budgetprogrammets genomförande kräver ett hårt grepp både på
utgiftssidan och på inkomstsidan. Och programmet är värt dessa offer.
Ty i längden är det bäst både för dem, som få sin utkomst av staten
och för dem som av sin inkomst skatta till staten, att det statliga
finansväsendet lägges på en god och solid grund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
