Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5-6, sept.-okt. 1920 (tillägnat Hjalmar Branting) - Strannikov, N.: I Sovjetrepubliken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och oro och små och stora bekymmer, som minst av allt voro mina
egna. Men det visade sig senare, att mottagningsorganen nog
fungerade som de borde trots allt. Det bara fattades ström för att genast
överföra intrycken till medvetandet.
Det dröjde en tid, innan de hunno dit. Men de kommo så
småningom, samlades, förtätades och föllo som frön i den outtröttliga
jordmånen och började gro.
Jag kom att tänka på något jag en gång skrivit. Det var ungefär
så här: Det skall snart komma den dag, då dessa sovjet, som nu prisas
så obehärskat, som förkunnas vara själva quinta essentia av den
bolsjevistiska revolutionen, vara den signade kved, ur vilken det
kommunistiska lyckosamhället skall födas, då dessa sovjet skola befinnas vara
hopplöst förstenade fossil, vilkas fragment få grävas upp ur nyss
övervuxna revolutionära skikt för att förflyttas till historiens
museihyllor och förses med etikett och katalognummer.
Detta blev huvudintrycket av mitt kongressbesök:
försteningsprocessen har redan framskridit ett ansenligt stycke väg.
Sovjetrepublikens stora parlament är, som man torde eller åtminstone
borde veta, den verkliga demokratins parlament, en representation för
den så att säga sant demokratiska demokratin. Till skillnad från
andra länders, däribland vårt, vilkas demokrati är plutokratisk, en
penningdemokrati vars väsen ligger däri, att den ojämna
egendomsfördelningen förvanskar demokratins sanna karaktär. Detta senare är
naturligtvis ett faktum, ehuru inte fullt så enkelt som Lenin
framställer det.
Den sanna demokratin existerar, som allmänt bekant torde vara, än
så länge blott i Ryssland. Som är föregångslandet.
Dess stora parlament samlas i Stora operan i Moskva, när Centrala
exekutivkommittén finner det önskligt. Denna finner det önskligt,
när regeringen anser det lämpligt. Denna i sin ordning anser det
lämpligt, när den bolsjevistiska partistyrelsen menar, att tidpunkten
är inne. Och denna åter kommer till klarhet om rätta tidpunkten, när
den lilla gruppen av de faktiska styrpinnarna med Lenin i spetsen
av någon anledning besluter att sammankallande bör ske.
Det stora parlamentet sammanträder alltså i Stora operan i Moskva.
Nu är det anmärkningsvärt, till vilken grad den sanna demokratin är
folkskygg och försiktig. När dess stora parlament sammanträder i
operahuset, avspärras hela platsen däromkring av militär till häst och
till fots. Man slappes genom spärrkedjan vid vissa kontrollpunkter,
och när man kommer in i byggnaden, underkastas man förnyad
kontroll. Men detta är man nu så van vid, att man knappt märker det.
Det är ju så över hela sovjetrepubliken. Överallt vart man behöver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
