- Project Runeberg -  Tiden / Tolfte årgången. 1920 /
263

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5-6, sept.-okt. 1920 (tillägnat Hjalmar Branting) - Strannikov, N.: I Sovjetrepubliken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

komma måste man ha en própusk, en passersedel, och för att få denna
välsignade papperslapp, måste man vara utrustad med särskilda
dokument eller rekommendationer.

Nu till själva parlamentet. Man tör få leta länge för att finna
maken till parlament i fråga om gott uppförande och sedesamhet.
Möjligen voro på Karl XI:s tid Kongl. Majestäts Ständer något i
samma väg.

Det var på teatern, och det var teater. Det var en sällsynt väl
inövad föreställning. Det gick som ett urverk. De agerande
bolsjevistiska stjärnorna på scenen utförde sina roller med osviklig precision,
och ensemblen var förträfflig. Publiken i salen var publik. Dess
försök att bidraga till handlingens utveckling voro blyga, tafatta och
verkningslösa. Aftonens program genomfördes till punkt och pricka
utan avvikelser. Vad som skulle sägas, sades av dem som fått sig
tilldelad uppgiften att säga just det eller det. Intet onödigt prat.
Storartad ekonomi med tid och energi. Resolutioner och beslut
expedierades med mekanisk säkerhet. Med ett ord — regin var överlägsen.

Mera är icke att säga om den sanna demokratins stora parlament.

*



I minnet går jag tillbaka till det sjudheta året 1917.

En vacker majdag kom ett regemente på Vasiljevskij Ostrov —
Vasilij-ön, en stadsdel i Petrograd — i rörelse. I ordnade kolonner
ryckte det ut från sin kasern och marscherade med sina officerare i
spetsen in mot staden. Jag hörde det regelmässiga tunga trampet av
grova soldatstövlar mot gatans stenar utanför mitt fönster och tittade
ut. Där kommo de, de krigströtta bondeknektarna, kompani efter
kompani. Över deras huvuden guppade små i hast improviserade
röda standar, på vilka skrivits med klumpiga bokstäver i vitt: ned med
Miljukov!

Jag sökte läsa i deras ansikten, men de sade mig ingenting.
Soldaterna sågo godmodiga och tämligen ointresserade ut. Endast
officerarna voro mulna och betänksamma.

Miljukov hade avlåtit en remarkabel not — han var då
utrikesminister —, vars innehåll i korthet var, att Ryssland ämnade fortsätta
kriget vid sina allierades sida för uppnående av sina egna och de
gemensamma målen.

Vid denna tid var ännu allting i svallning i Ryssland, hit och dit
och utan kurs, men det var ej svårt att se, åt vilket håll det drog
ihop, vartåt strömriktningen rent instinktmässigt ställde in sig.

Då tog en ung ivrare — hans namn var Linde — Miljukovs not
och gick ut till det regemente, där han själv var kommissarie, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:32:37 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1920/0285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free