Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5-6, sept.-okt. 1920 (tillägnat Hjalmar Branting) - Strannikov, N.: I Sovjetrepubliken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lade ut texten för soldaterna. Han sade, att denna not betydde krig
utan skönjbart slut och utan någon visshet om äntlig seger.
Soldaterna blevo heta i knoppen, började leta efter sina gevär och ropade
”ner med Miljukov!”
Den stackars Linde! Han var väl den förste, som efter
marsomstörtningen vädjade till soldathopen, som påminte detta stora barn,
om att det hade vapen till hands och kunde taga sin rätt eller vad det
ansåge vara sin rätt, om magistrarna i regeringen blevo för obstinata.
Han fick dyrt betala för denna impulsiva förlöpning. Senare blev han
utnämnd till frontkommissarie, och då han under den allmänna
upplösningen efter Tarnopolkrachen kastade sig med hela sin brinnande
själ in i det hopplösa försöket att hejda och återställa ordning bland
de flyende trupperna på den bessarabiska fronten, blev han ihjälslagen
av de förvildade soldaterna.
Linde och hans regemente tågade in till staden, och där uppstod en
kort villervalla av demonstrationer för och emot Miljukov.
Men detta var blott i maj, och de borgerliga partierna hade ännu
ett starkt inflytande i Petrograd. Deras hastigt mobiliserade
demonstrationsreserver, flygande kolonner i lastautomobiler, fingo snart
överhanden inne i staden, på Nevskij, på Isakstorget och andra viktiga
punkter. Det orediga svallet lade sig så småningom, och Arbetar- och
soldatrådets exekutivkommitté fick ett hett besvär med att återställa
den rubbade jämvikten. Kommitténs ledande män underhandlade med
regeringen i Mariapalatset, och samtidigt utlystes ett allmänt
sammanträde med deputeraderådet i Sjökadettkårens stora sal.
Denna sal är ett monster i sitt slag. Den är som det inre av en
avlång låda av jättelika mått. Ett väldigt, ett otroligt åbäke till sal, i
stånd att sluka allt, tycks det, som man kunde bli frestad att försöka
stoppa in i den. Och här blev det något att sluka.
Detta var i revolutionens första period, då sovjeten sköto upp över
hela landet som svampar efter regn och vart och ett för sig röjde
tendenser att svälla ut till oresonligt omfång. Värst var det med
Petrograds sovjet. Där funnos naturligtvis vissa regler för val av
deputerade till rådet, men deras tillämpning var mycket svår att
kontrollera, och så kom det sig, att alla möjliga grupper av stadens befolkning
voro representerade genom sina ombud i sovjet. Soldaterna
dominerade. Både därför att garnisonen vid denna tid var orimligt
mångtalig, och därför att representationssystemet gynnade militären.
Denna majafton trängdes de deputerade långt före sammanträdets
början i de slingrande trapporna upp till salen och droppade in där
den ene efter den andre i en ständig ström. Mitt på salens yttre
långvägg hade rests en låg tribun. Framför och omkring denna hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
