Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5-6, sept.-okt. 1920 (tillägnat Hjalmar Branting) - Strannikov, N.: I Sovjetrepubliken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En mulen afton i augusti under detta samma märkesår 1917 styrde
jag mina steg till Folkets hus på Petrogradska sidan — så kallas en
stadsdel i Rysslands norra huvudstad. Arbetar- och soldatrådets
presidium hade utlyst ett allmänt sammanträde. Den offentliggjorda
föredragningslistan upptog som första punkt redogörelse för det nyss
hållna extraordinära stora riksmötet i Moskva, som sammankallats av
Kerenskij i förhoppning om att finna en möjlighet att lappa ihop den
härlighet som gått i kras med Tarnopolkatastrofen och bolsjevikernas
första revoltförsök i juli. Detta var den första punkten. Den sista
var om dödsstraffet. Däremellan några neutrala ärenden.
Möteslokalen var Folkets hus’ dramatiska teater, vars salong väl
rymmer ett par tusen människor. Det stora rummet var i det
närmaste fullt, vilket var ovanligt. Under sommaren hade sovjets
allmänna sammanträden varit till den grad tunt besökta, att man tyckte
sig se den dag stå för dörren, då hela institutionen skulle liksom
fördunsta.
Men så kom strömkantringen. Det var den stigande bolsjevikvågen
som gjorde sig förnimbar. Liksom den ödsliga tomheten i Smolnyjs
vita sal var symptomet på den allmänna desillusionen, på att intresset
förflyktigats emedan tron försvunnit, förtroendet för hela denna
sovjetapparat och allt det fruktlösa politiserandet och bollandet med
ord, på misströstan till egen kraft och förmåga att taga sig ur den
fälla vari man råkat, likaså var nu den fyllda lokalen i Folkets hus’
teater vittnesbördet, om att en ny lösen suggererade sinnena, att
förhoppningarna åter voro färdiga att pröva sina vingar, att efter den
sommartorra lågvattenstiden floden åter var i stigande. Här i denna sal
denna afton förnam man den annalkande flodvågens dova mullrande.
Publiken i salen var icke enhetlig. Där var alltjämt en dominerande
övervikt av uniformer. Men soldatrepresentanterna voro till
betydlig del andra nu än på våren, andra framför allt till andan och
arten nu efter det förödande nederlaget med den därav födda
skärpningen och förbittringen av stämningen. Även de civila deputeradena
voro andra än förr. Bland dem märktes ett betydligt större antal yngre
arbetare än man tidigare varit van att se vid rådets sammanträden
under hela revolutionen. Vid sidan av dessa förekommo några ganska
besynnerliga och delvis till och med ganska ruskiga figurer. Det var
dessa den bolsjevistiska styrelsen senare efter sitt övertagande av
makten fick så mycket besvär med att utrota, vilket för övrigt aldrig fullt
lyckades, ty ännu i denna dag har den ej förmått göra sig kvitt detta
sällskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
