Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5-6, sept.-okt. 1920 (tillägnat Hjalmar Branting) - Strannikov, N.: I Sovjetrepubliken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man blev genast varse, att denna församling var behärskad av en
stämning, som knappt förmärkts i sovjet förut under hela dess tillvaro,
en stämning av oppositionslusta, bitterhet och fientlighet. Frågan
kunde bara bli den, i vilken riktning den skulle komma att utlösa sig,
vem som skulle frigöra stormen och över vem eller vad den skulle
komma att bryta lös. Svaret på den frågan behövde för övrigt
näppeligen vara tvivelaktigt, ty i salen fanns redan den ”aktiva minoritet” —
det sedan så slitna uttrycket —, som med fullaste självtillit tagit sig
an uppgiften att efter sina behov dirigera stämningen.
Slumpen ville, att jag kom att sitta mitt i kretsen av denna aktiva
minoritet, den bolsjevistiska gruppen. Den var högst avsevärt
starkare nu än den varit på våren och framför allt verkade påfallande fast
organiserad, gjorde intryck av en militärisk operativ enhet, uppställd
och klar till batalj. Befälhavaren för dagen var Sjlapnikov, som med
halvhöga ord och tecken delade ut order och vakade över, att var och
en utförde den roll han fått sig tilldelad.
Bataljen öppnades också, så snart presidiet slagit sig ner vid bordet
på scenen och Tcheidse tillkännagivit föredragningslistan. En ung
arbetare skickades fram av Sjlapnikov att begära ordet. Han fick
det och föreslog å bolsjevikpartiets vägnar, att den föredragna
dagordningen skulle förkastas och som första punkt på föredragningslistan
ställas frågan om dödsstraffet. Tcheidse gjorde i presidiets namn
invändningar men möttes av den tvära repliken, att riksmötet i Moskva
vore en detalj som föga intresserade de närvarande, medan däremot
frågan om dödsstraffet vore det aktuella problemet, varom rådet genast
måste ge sin mening till känna. Med förkrossande majoritet beslöts
också att ändra föredragningslistan enligt bolsjevikernas förslag.
I all sin enkelhet var denna omröstning en av de mest betydelsefulla
som förekommit i rådet på mycket länge. Ty den innebar om icke
precis ett misstroendevotum mot den sittande exekutivkommittén så
dock en förebrående attest, om att kommittén förlorat kontakten med
sovjet och därmed även med de massor, som stodo bakom
kamraterna-deputeradena. Härmed blottades obarmhärtigt den remna, som sedan
under loppet av så kort tid vidgades till en oöverstiglig klyfta, vari
snart nog hela den ”revolutionära demokratin” störtade ner och
uppslukades.
Vapenskiftet i frågan om dödsstraffet blev kort, hett och, sett i ljuset
av senare händelser, i viss mån tragiskt. De som skiftade huggen voro
egentligen blott tre: Martov, Tseretelli och Volodarskij. En fjärde
fanns dock även, som med största häftighet grep in i meningsstriden.
Det var församlingens kompakta massa. Den agerade med genom
inkastade repliker, apostroferingar och protester, genom applåder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
