Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5-6, sept.-okt. 1920 (tillägnat Hjalmar Branting) - Strannikov, N.: I Sovjetrepubliken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Illusionerna äro i sanning det enda reella en människa har att
hålla sig till. Satsen har dock knappast politisk giltighet. De
landsflyktiga drömmarna böra därför vara försiktiga i sina beräkningar om
vad som kommer att ske i deras olyckliga fosterland. Efter all reson
bör den klass, som går konsoliderad och härdad fram ur de nuvarande
omvälvningarna, komma att taga hand om samhället och taga makten
och göra den jämt så demokratisk som det passar med dess intressen.
Däråt torde inga partier eller ideologier med rötter i passerade skedens
jordmån kunna göra något. Mellan dessa partier och massan står
den gamla motsättningen alltjämt kvar. Men den nya klassen födes
av massan. Så — som det alltid har varit.
Den andra punkten gäller dödsstraffet.
Det var alltså en tid, då bolsjevikerna gingo i täten och ropade
”ner med dödsstraffet”. Hur låter det nu?
Terrorismens och Vetjekas på en gång praktiker och ideolog Latsis
tillkännager bolsjevikernas nuvarande ståndpunkt i en bok, vari han
redovisar bl. a. 8,389 arkebuserade under loppet av två år med
tilllägget, att ”de här anförda siffrorna äro långt ifrån fullständiga”.
Latsis säger oss, att ”varje stat är en våldsapparat” och tillägger:
”Så har det varit, så är det och så förblir det, så länge staten såsom
sådan över huvud taget kommer att existera.”
”Den maktägande måste ha speciellt anpassade apparater för kamp
mot alla yttringar av missnöje, vilka stundom bryta ut i resningens
klara flamma, i revolution.”
Sådana apparater hade den gamla regimen: skola, kyrka och kasern.
Därtill ett inre värn; ochrana, gendarmer och polis. ”En sådan
apparat var nödvändig för den härskande klassen, säger Latsis, ty
endast genom att stödja sig på den kunde den förlänga sitt
herradömes dagar. Och häri låg ingenting onormalt: allt detta var i sin
ordning och kunde icke vara på annat sätt.”
Men hur ställer sig saken under den nuvarande regimen?
Jo, säger Latsis, ”det segrande proletariatet måste bevara staten,
våldsapparaten, apparaten för förverkligandet av proletariatets diktatur.
Härav alla ytterligare slutsatser: denna stat måste skapa speciella organ
för bekämpande av den besegrade klassen, av kontrarevolutionen.
Denna stat måste ha sin armé och sitt inre värn. Detta föreskrev oss
ett riktigt förstående av klasskampen och klasstaten, det sade oss den
förra statens erfarenhet, den förra regeringsmaktens som hållit sig så
länge, ehuru den stödde sig blott på en minoritet”.
I själva verket var sovjetmakten i större behov av en apparat för
sitt ”inre värn” än den gamla regimen, ty den hade ju inte haft skola
och kyrka till sin hjälp. Därför ville det sig inte bättre än att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
