Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5-6, sept.-okt. 1920 (tillägnat Hjalmar Branting) - Wigforss, Ernst: Demokratiska problem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utöver dem som uppstå i samband med den nationella självstyrelsen,
ligger inte häri. Ett Irland, som själv bestämmer över sin
handelspolitik och skattepolitik, synes vara fruktat av vissa engelska
ekonomiska intressen. Om den nationella minoriteten består av odlare av
andras jord, och dessa andra tillhöra den härskande nationaliteten, blir
det antagligen första frukten av självstyrelsen, att de .främmande
godsägarna försvinna. Både i detta fall och ifråga om industrin kan
naturligtvis staten sörja för att ingen obillig hårdhet blir begången
— naturligtvis under förutsättning att frigörelsen inte är resultat
av öppen revolt.
Konsumenternas intressen kunna i båda fallen vara hotade. De
frigjorda bönderna konsumera större del av sina produkter än förut.
Industriens avkastning kan tänkas bli mindre under en ny och oprövad
organisationsform. Här har staten ett allmänt intresse att tillvarataga.
Den har gjort det hitintills genom att skydda de enskilda ägarna till de
industriella företagen, ty deras initiativ och privata konkurrens har
man ansett ge största möjliga utbyte. Frågan är nu aktuell, om inte
den tiden är förbi, om inte en frigörelse av arbetarnas bundna krafter
i längden ger även ett bättre ekonomiskt resultat. Och samtidigt med
att de ekonomiska hänsynen sålunda kanske väga jämt, kommer
arbetareklassen med sina krav på större frihet och självständighet och lägger
dem i vågskålen för industriell självstyrelse.
Skola de mötas av det ’"demokratiska" svaret, att på den enskilda
äganderätten vilar hela vårt nuvarande samhälle, och vilja de ändra
dess grundvalar, få de vara så goda och vänta, tills de blivit majoritet.
Då ha de den lagliga rätten, ty då är det de, som äro rätta innehavare
av statsmakten och rätta tolkare av statens högsta uppgifter. En sådan
ståndpunkt är i grunden att likställa demokrati med majoritetens
hänsynslösa diktatur. Och redan detta borde göra oss betänksamma. De
som nu vägra att se den oerhörda skillnaden mellan olika former av
privat egendom, de som avlas att likställa bondens rätt till sin torva eller
hantverkarens till sin verkstad med de stora aktieägarnas makt över
industrier de kanske aldrig sett, och att i kraft av denna likhet kring dem
alla slå den heliga äganderättens mantel, äro de verkligen villiga att ta
konsekvenserna, om industriens arbetaremassor på den lagliga vägen
skulle komma till makten? Eller skulle de inte vara böjda för att även
då slå vakt kring bondens jord? Och varifrån kunna de då hämta sina
vapen, om inte från de "naturliga gruppernas" naturliga rätt, från det
orimliga i att en utanförstående majoritet av industriarbetare skulle
påtvinga en kompakt minoritet av bönder sina egna, speciella livs- och
arbetsvillkor.
— 292 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
