Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5-6, sept.-okt. 1920 (tillägnat Hjalmar Branting) - Örne, Anders: Kooperation och politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
industriella’’ numera betrakta kooperationen med helt andra ögon än
de småborgerliga näringsrepresentanterna med sin trångt egoistiska syn
på företeelserna göra. Många av den icke förtrustade storindustriens,
speciellt exportindustriens, representanter erkänna öppet, att de icke i
princip ha något att invända mot den kooperativa företagsformen "om
den visar sig ha förmåga att segra i konkurrensen".
Så vitt jag känner har ingen enda socialdemokrat hittills funnit
kooperationens stränga politiska neutralitet utgöra ett hinder för att stödja
rörelsens krav på rörelsefrihet och förnuftig behandling i
skattehänseende. Detta sammanhänger säkerligen med den frihet från
sekteris-tisk begränsning av synfältet och den känsla för det allmänmänskliga,
som så fördelaktigt utmärker den svenska socialdemokratin i jämförelse
med en del andra länders motsvarande partibildningar. I dessa
hänseenden är partiets hållning personifierad i Hjalmar Branting.
Med den inriktning på de stora politiska problemen, Brantings
gärning från början fick, är det mycket förklarligt, att han icke haft
tid att personligen göra någon större positiv insats i den kooperativa
rörelsen eller tränga in i rörelsens speciella åskådningar och
arbetsmetoder. Jag vet att han, åtminstone tidigare — och det kanske på grund
av sina intima förbindelser med de belgiska partivännerna i ledande
ställning — hyst starka sympatier för en med socialdemokratiska partiet
organisatoriskt sammanknuten konsumtionsföreningsrörelse. Med det
enastående inflytande Branting alltid haft över de svenska arbetarna
skulle en från honom utgången paroll för orientering i den
riktningen säkerligen ha givit upphov till allvarliga försök att skapa en
kooperation enbart för arbetarpartiets anhängare, eftersom de
socialdemokratiskt organiserade arbetarna ju i många
industrisamhällen utgöra majoriteten av konsumtionsföreningarnas
medlemmar. En mindre framsynt politiker med Brantings starka ställning
och lysande förmåga att rycka människor med sig skulle lätt ha blivit
frestad att slå in på sådana — efter vad jag tror mig ha visat här ovan
— i längden ödesdigra vägar. Men Branting har aldrig lidit av de
små själarnas lidelsefulla begär att till varje pris trycka sina personliga
tyckens stämpel på allt, som kommer inom räckhåll. Intet har heller
varit honom så främmande som tanken att med våld utifrån eller genom
hemligt undermineringsarbete inifrån söka beröva en demokratisk
organisation dess möjlighet att fritt och med hänsyn till egna
förutsättningar besluta i sina angelägenheter. Det har därför aldrig ett
ögonblick fallit honom eller någon av hans skola in att lägga hindrande
stenar på den väg, kooperatörerna själva funnit vara den rätta för
rörelsens sunda frammarsch. En så vidsynt måttfullhet och klokhet
kan den genom sina överlägsna ledartalanger starke mannen visa
— 301 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
