Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, nov.-dec. 1920 - Strannikov, N.: Lenins koncessioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
6. Sovjetregeringen garanterar att det
icke skall företagas någon förändring i
koncessionsöverenskommelsen efter order
eller dekret från regeringen.
Innan dessa bestämmelser voro
kända och då det i världspressen
ännu endast bullrades om den s. k.
Vanderlipska koncessionen, skrev
Philip Snowden: ”Det är nog intet
tvivel om, att pigga amerikanska
kapitalister äro på utkik efter
lägenheter att exploatera Rysslands
oerhörda resurser och dess väldiga
befolknings nödställda belägenhet, men
man kan näppeligen tro, att
sovjetregeringen ens under nödens tryck
till den grad uppgivit sina
kommunistiska principer, att den överlåter
åt ett utländskt kapitalistiskt
syndikat uteslutande rätt att exploatera
ett område två gånger så stort som
Frankrike och fyra gånger de
Förenade konungarikenas storlek.”
Detta uttalande torde få anses på
ett tämligen typiskt sätt
karaktärisera sinnesstämningen bland
västerländska socialister, då Lenins
koncessionspolitik presenterat sig för dem
som ett fullbordat faktum. Denna
politik betecknar programmets
bankrutt, den betyder kapitulationen
inför kapitalismen, innebär — som
Snowden säger — ett uppgivande av
de kommunistiska principerna.
Ingenting kan vara rimligare än
en sådan reaktion mot ett sådant
faktum som koncessionsdekretet. Om
man håller upp detta stycke plump
verklighet mot bakgrunden av det
kommunistiska programmet,
bolsjevikernas svassande upprop och
principiella deklarationer och av hela den
propagandalitteratur, som III.
Internationalen låter i en aldrig sinande
ström flöda över oss, så rycker det
till i en och man får ofrivilligt på
läpparna orden ”bankrutt!”
”kapitulation!”
Men detta är ju strängt taget blott
ett känsloutbrott. Att därmed sätta
punkt och slut är väl ändå att något
för lättvindigt avfärda en så
betydelsefull företeelse som världens enda
kommunistiska regerings dekretalt
legaliserade köpenskap med det
internationella exploaterande
storkapitalet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
