Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, nov.-dec. 1920 - Russel, Bertrand: Vad jag såg i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
syntes antalet bönder vara förbluffande
litet för att vara i centrum av ett
mycket betydande lantbruksområde.
Den allryska sovjeten, som
konstitutionellt är den högsta församlingen
och som folkkommissarierna ansvara
inför, samlas sällan och har så
småningom fått en mer och mer formell
karaktär. Såvitt jag kunde
upptäcka, är dess enda funktion för
närvarande att utan diskussion strö
sand på kommunistpartiets tidigare
fattade beslut i spörsmål, särskilt
utrikespolitiska, som enligt
författningen skola avgöras av dem.
All verklig makt är i händerna på
kommunistpartiet, som räknar 600
tusen av en befolkning på 120
miljoner. Det hände mig aldrig, att jag
tillfälligtvis stötte på en kommunist.
Folk, som jag träffade på gatorna
eller i byarna, svarade nästan
undantagslöst, att de icke tillhörde något
parti. De enda, som gåvo mig ett
något annorlunda svar, voro några
bönder, som öppet tillstodo, att de
voro anhängare av tsarismen. Det
må tilläggas, att böndernas skäl för
sin ovilja mot bolsjevikerna är
mycket litet reson i. Det påstås, — och
det jag såg, bekräftar påståendena,
— att bönderna ha det bättre nu än
förr. Jag såg ingen — varken man,
kvinna eller barn — som såg
undernärd ut ute i byarna. De stora
godsägarna äro fråntagna sin egendom
och bönderna ha inhöstat fördelarna
härav. Men städerna och hären
behöver ständigt mat, och regeringen
har intet att ge bönderna i utbyte
för matvarorna annat än papper,
som bönderna blott högst ogärna
mottaga. Det är ett egendomligt
faktum, att tsarrublerna äro tio
gånger mera värda än sovjetrublerna
och äro mycket vanligare på landet.
Ehuru de äro olagliga, kan man få se
folk på torgen, som helt öppet dra
fram plånböcker, fullstoppade av
dylika. Jag tror icke, att man kan sluta
härav att bönderna vänta på en
tsaristisk restauration, de drivas blott
av gammal vana och ovilja mot allt
nytt. De ha ingen uppfattning om
blockaden, många veta knappast, att
det pågår krig med Polen.
Följaktligen kunna de ej förstå, varför
regeringen icke är i stånd att ge dem de
kläder och lantbruksmaskiner och
-redskap, som de så väl behöva.
Sedan de nu ha fått sin jord, önska de,
ovetande som de äro om allt, som
försiggår utom det närmaste
grannskapet, att deras egen by skall bli
oberoende, och upptaga vilken regerings
som helst påbud med förtrytelse.
Inom det kommunistiska partiet
är det naturligtvis, som alltid i en
byråkrati, skilda partier, ehuru
trycket utifrån hittills förhindrat
splittring. Det föreföll mig, att den ryska
byråkratin kan indelas i tre grupper.
Först ha vi de gamla
revolutionärerna, prövade genom årslånga
förföljelser. Dessa män inneha de
flesta och de högsta posterna.
Fångenskap och landsflykt ha gjort dem sega
och fanatiska och i själva verket
berövat dem sambandet med deras eget
land. Det är ärliga män, med en
orubblig tro på att kommunismen skall
förnya världen. De anse sig själva vara
alldeles utan känslor, men i
verkligheten äro de mycket känsliga, när det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
