Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, nov.-dec. 1920 - Russel, Bertrand: Vad jag såg i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
naturligtvis officiell, ingen oberoende
tidning får utkomma. Trots alla dessa
hinder ha mensjevikerna lyckats att
besätta 40 av Moskvasovjetens 1,500
platser genom att de fått inflytande
i vissa stora fabriker, där
valkampanjen kunde försiggå från mun till
mun.
Men ehuru Moskva-sovjeten till
namnet är herre i Moskva, är den i
själva verket blott en församling av
valmän, som själv väljer den
exekutiva fyrtiomannakommittén, av vars
medlemmar utses ett presidium av 9
medlemmar. Det är det, som har all
verklig makt. Moskvasovjeten skall
egentligen ha plenum var vecka, men
det blev inget möte av under den
tid, vi voro i Moskva. Presidiet
sammanträder däremot dagligen.
Naturligtvis är det en lätt sak för
regeringen att öva tryck vid valet av
exekutivkommittén och återigen vid
valet av presidiet. Det bör ju erinras
om att varje effektiv protest är
utesluten på grund av det fullständiga
undertryckandet av det fria ordet
såväl i tal som skrift. Resultatet är
att Moskva-sovjetens presidium
uteslutande består av ortodoxa
kommunister.
Kameneff, Moskva-sovjetens
president, berättade för oss, att rätten att
återkalla givna mandat blev mycket
ofta använd; han sade, att i Moskva
förekommo i genomsnitt 30
återkallelser i månaden. Jag frågade
honom, vad som var de väsentligaste
grunderna för återkallelserna och
han nämnde då fyra: dryckenskap,
inkallelse till fronten, politisk
kursförändring hos väljarna och
försummelse att icke ha insänt
fjortondagarsrapporten till väljarna, vilket alla
sovjet-deputerade ha som plikt.
Enligt det intryck jag fick av ryssarna
skulle jag tro, att nästan alla gjorde
sig skyldiga till sistnämnda
förseelse. Det är klart att rätten att
återkalla givna mandat ger
regeringen tillfälle att öva påtryckning,
men jag hade icke anledning att
konstatera, om den också blev
tillämpad här.
I landsdistrikten användes en
något skiljaktig metod. Det är
omöjligt att se till, att by-sovjeterna
komma att bestå av kommunister av det
goda skälet, att det, åtminstone i de
byar jag besökte, helt simpelt icke
finns några kommunister. Men då
jag i byarna frågade, huruledes de
voro representerade i volost- (=
härads-) församlingarna, som är nästa
steg i skalan av församlingar, eller i
gubernie- (= guvernements-)
församlingarna, vilka följa på
volosterna, möttes jag alltid av svaret, att de
överhuvud taget icke voro
representerade där. Jag kunde icke
undersöka detta närmare, och det är väl
sannolikt en överdrift, men alla
hävdade med lika stor bestämdhet, att
om de valde en icke-kommunistisk
representant, fick han icke biljett på
järnvägen och kunde följaktligen
icke deltaga i volost- och
gubernie-sovjeternas möten. Jag var
närvarande vid ett gubernie-möte i
Saratov. Representationen är så lagd,
att stadsarbetarna ha en väldig
övervikt gentemot de kringboende
bönderna. Men t. o. m. när man tog
detta förhållande i betraktande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
