Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 7-8, nov.-dec. 1920
- Russel, Bertrand: Vad jag såg i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stora vinster. Och den hårda
disciplin, som de underkasta arbetarna,
tar sikte på att bibringa dem den
flit och den ärlighet, som de hittills
ha saknat, vilket just är den enda
orsaken till att Ryssland icke är ett
av de första industriland i världen.
LENIN, TROTSKI OCH GORKI.
Strax efter min ankomst till
Moskva hade jag en timmes samtal
med Lenin på engelska, som han
talar ganska bra. Det fanns en tolk
till hands, men han blev mycket
sparsamt använd. Lenins rum är
mycket naket; det innehåller ett stort
skrivbord, några kartor på väggen,
två bokhyllor och en bekväm stol
för besökande utom två eller tre
hårda stolar. Det är tydligt, att
han icke har någon läggning för lyx,
ja inte ens för bekvämlighet. Han
är mycket älskvärd och verkar
mycket rakt på sak utan någon skymt av
L’Auteur (den främste i staten).
Om man mötte honom utan att veta
vem han var, skulle man icke kunna
ana, att han var vare sig mäktig eller
på något sätt framstående. Jag har
aldrig träffat på en person så
blottad på känsla för sin egen värdighet.
Han ser mycket noga på de
besökande och kniper ihop det ena ögat,
vilket i oroande grad ökar det andras
genomträngande kraft. Han skrattar
ofta; i början tycker man, att hans
skratt är uteslutande älskvärt och
muntert, men så småningom kom jag
att tycka, att det snarare var otäckt.
Han är befallande, kall och
oemottaglig för fruktan, i sällsynt grad
berövad förmågan till
själviakttagelse, en levandegjord teori. Man
känner, att den materialistiska
historieuppfattningen är hans livsblod.
Han påminner om en professor i sin
önskan, att teorien skall bli förstådd,
och i sitt raseri mot dem, som
missförstå eller opponera, och likaledes
i sitt begär efter att bli
kommenterad. Jag fick det intrycket, att han
föraktar många människor och att
han är en intelligensaristokrat.
Den första fråga, jag ställde på
honom, gällde i vilken grad han hade
ögonen öppna för det egendomliga i
Englands ekonomiska och politiska
förhållanden. Jag var intresserad av
att få veta, huruvida ett försvar för
en våldsam revolution var ett
nödvändigt villkor för en anslutning till
tredje internationalen, men jag kom
icke fram direkt med denna fråga,
då andra redan officiellt förfrågat
sig. Hans svar var
otillfredsställande för mig. Han gjorde gällande,
att det förefanns få möjligheter för
en revolution i England nu och att
de arbetande klasserna ännu icke
hade någon ovilja mot
parlamentariskt styrelsesätt. Man har hoppats,
att detta skulle kunna uppnås genom
en arbetarregering. Han tror, att om
t. ex. Henderson bleve regeringschef,
skulle inget av värde kunna uträttas.
De organiserade arbetarna skulle då
— så hoppas och tror han —
omvända sig till revolutionen. På den
grund önskar han, att hans
anhängare i England skola göra allt för att
försäkra sig om en arbetarmajoritet
i parlamentet; han anser icke, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 16:32:37 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tiden/1920/0373.html
