Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, nov.-dec. 1920 - Russel, Bertrand: Vad jag såg i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såg alltför litet av honom för att få
annat än ett mycket ytligt intryck.
Han har strålande ögon, militär
hållning, klar intelligens och en
magnetisk personlighet; han är mycket
vacker, har vackert krulligt hår; man
känner, att han borde vara
oemotståndlig för kvinnor.
Jag fann hos honom ett muntert
humör, så länge man icke korsade
hans vägar. Jag tänkte — kanske
orättvist — att hans fåfänga var
ännu större än hans kärlek till
makten, det slags fåfänga, som man
förknippar med en artist eller
skådespelare.
En jämförelse med Napoleon
tvingade sig på mig. Men jag är icke
kompetent att värdesätta styrkan i
hans kommunistiska övertygelse, som
möjligtvis är både djup och
uppriktig.
En utomordentligt utpräglad
motsats till dessa två personer är Gorki,
som jag hade ett kort samtal med i
Petrograd. Han låg till sängs,
döende och nedbruten. Han bad mig
att i allt vad jag skrev om Ryssland
understryka vad Ryssland har lidit.
Han stöder regeringen, — vilket jag
också skulle göra, om jag vore ryss,
— icke därför att han anser den för
felfri, men därför att varje annan
regering sannolikt skulle vara värre.
Man kände hos honom den kärlek till
det ryska folket, som gör det
martyrium, som det för närvarande lider
under, nästan outhärdligt och som
utestänger den fanatiska tro, som
håller de rena marxisterna uppe. Av
alla de ryssar jag träffade, var det
ingen, som gjorde ett så älskvärt och
sympatiskt intryck som han. Jag ville
gärna, att han skulle ha berättat
mig mera om sin syn på
förhållandena, men han talade med stor
svårighet och blev hela tiden avbruten
av fruktansvärda hostattacker. Alla
de "intellektuella" jag träffade —
en klass som har lidit förfärligt,
— gåvo uttryck för sin tacksamhet
mot honom, för vad han har uträttat
för dem. Den materialistiska
historieuppfattningen kan vara bra nog,
men det är alltid välgörande att
träffa på intresse för civilisationens
högre ting. Det säges understundom
om bolsjevikerna, att de skola ha
gjort mycket för konsten, men jag
kunde icke upptäcka, att de hade
gjort mer än att bevara en del av det
gamla. Då jag frågade en av dem
om detta, blev han irriterad och sade:
"Vi ha likaså lite tid att sysselsätta
oss med en ny konst som med en ny
religion". Atmosfären är icke
sådan, att konsten kan trivas i den,
därför att konsten är anarkisk och
motsätter sig organisation. Gorki
har gjort allt som en man kan göra
för att bevara det andliga och
konstnärliga livet i Ryssland. Men han
är nära döden. Och kanske har icke
heller det långt igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
