Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, nov.-dec. 1920 - Russel, Bertrand: Vad jag såg i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sanningen. Men han sade icke, vad
sanningen var. Den sista frågan, jag
framställde var, huruvida icke
återupptagandet av handeln med
kapitalistländerna skulle åstadkomma
kapitalistiskt inflytande och försvåra
kommunismens vidmakthållande. Det
förekom mig, att de mest uppriktiga
kommunister väl måtte frukta
handelsförbindelserna med den yttre
världen, då det skulle leda till att
kättare vunno insteg och göra det
nuvarande systemets stränghet
nästan omöjlig.
Jag önskade få veta, om han hade
denna känsla. Han medgav, att
handeln skulle skapa svårigheter, men
sade, att de skulle bli mindre än
krigets. För två år sedan, sade han,
trodde varken han eller hans
kolleger, att de skulle klara sig så att de
överlevde världens fiendskap. Han
tillskriver detta de skilda
kapitalistsamhällenas svartsjuka och motsatta
intressen, men också den
bolsjevikiska propagandans makt. Han sade,
att tyskarna hade skrattat, då
bolsjevikerna föreslogo att kämpa mot
kulorna med flygblad; men
händelsernas gång har visat, att flygbladen
voro lika mäktiga.
Jag tror icke, att han har haft
klart för sig, vilken andel de engelska
arbetarpartierna ha i detta. Det ser
icke ut som om han visste, att de
engelska arbetarnas hållning till stor
del omöjliggjort ett typiskt modernt
krig med Ryssland, eftersom
engelska regeringen genom deras hållning
tvingats att inskränka sig till det som
kunde göras i hemlighet och förnekas
utan alltför stor lögnaktighet.
Han njuter av lord Northcliffes
angrepp och skulle vilja sända honom
en medalj för bolsjevikisk
propaganda. Beskyllningar om
plundringar, anmärkte han, kunna väl komma
en bourgeois att förfasa sig, men
har en motsatt inverkan på
proletariatet.
Jag tror, att om jag hade träffat
honom utan att veta vem han var,
skulle jag icke ha anat, att han var
en stor man; han tycktes mig alltför
fördomsfull och trångt ortodox. Jag
antar, att hans styrka förskriver sig
från hans ärlighet, mod och osvikliga
tro, — religiösa tro på Marx’
evangelium, som ersätter de kristna
martyrernas hopp om paradiset, endast
så att det är mindre egoistiskt.
Han har lika liten kärlek till
friheten som de kristna, som ledo under
Diocletianus, och sedan togo igen, då
de själva kommo till makten.
Kanske hänförelsen för frihet är
oförenlig med tron på ett läkemedel
för all mänsklig sjukdom?
I så fall kan jag icke annat än
glädja mig över västerlandets
skepticism. Jag reste till Ryssland och
trodde jag var kommunist, men
samvaron med dem, som icke ha något
tvivel, har tusenfalt stärkt mina egna
tvivel icke blott på kommunismen
utan även på varje trosbekännelse,
som hävdas så bestämt, att
människorna äro villiga att vitt och brett
sprida elände för dess skull.
Trotski, som kommunisterna på
inget vis anse jämbördig med Lenin,
gjorde ett starkare intryck på mig
ifråga om förstånd och personlighet,
om än icke ifråga om karaktär. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
