Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, nov.-dec. 1920 - Sichinsky, Miroslav: Östeuropas politiska utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna imperialism till ledande
politisk maxim i öster äro dömda att bli
utan framgång. Denna imperialism
döljer sitt ansikte under en slöja av
sociala krav; i verkligheten har den
dock ej uppgivits varken i Moskva
eller Warschau och den kommer att
få de svåraste följder både för
Moskva och Warschau.
Randstatsidéns undertryckande är
endast möjlig så länge som Lenins
doktriner härska i Ryssland. Men
bolsjevismen är heller icke för
Ryssland någon naturlig planta och man
behöver ej precis vara någon
reaktionär om man ser och utsäger,
att den ryska bolsjevismens tid
snart är till ända. Man behöver
blott hänvisa till en så långt till
vänster stående socialdemokrat som
förre österrikiske ministern doktor
Otto Bauer, som har förutsagt
en snar ändalykt för det
bolsjevikiska herraväldet i Ryssland.
Bolsjevismen kunde segra i Ryssland
emedan den i grund och botten
innebär en revolution mot den ryska
feodalismen och emedan den
därigenom kunde vinna bondeklassen, fyra
femtedelar av den ryska
befolkningen, som tillfällig medkämpe mot
de i det ryska kejsarriket
förhärskande medeltida formerna för
jordäganderätten. Men den ryska
bonderevolutionens mening är ingalunda
kommunismen, utan tvärtom
förvärvandet av privatäganderätten till
jorden. Så länge den ryska
bondeklassen stod välvilligt neutral eller
såsom på sista tiden passiv gent emot
bolsjevikerna, så kunde
kommunismen härska i de avfolkade ryska
städerna. I det ögonblick, när de
ryska bolsjevikerna bereda sig att
använda bönderna till arbete för
städerna och för den bolsjevikiska
regeringen och således icke endast till
bekämpande av den utifrån
påträngande reaktionen, förvandlar sig
bondeklassens passivitet till motstånd
och fiendskap. Denna period synes
nu ha börjat i Sovjet-Ryssland.
Alla tecken tyda på, att
bolsjevikernas herravälde i Ryssland snart
skall taga slut. Men bolsjevismen
kommer icke att bli slagen av
Wrangel eller Polen, utan genom
utvecklingen inom Ryssland. Den stora
frågan blir vem som skall taga hand
om det bolsjevikiska arvet i
Ryssland. Enligt berättelser från
noggranna kännare av Ryssland finns
i landet utom bolsjevikerna ingen
grupp som är stark nog för att vara
i stånd att avlösa
bolsjevikherraväldet. Säkert är, att ingen enda
personlighet eller grupp skall kunna
svinga sig fram, som kräver en
ändring av de nuvarande förhållandet
på jordäganderättens område. Vem
som än efter bolsjevikernas
förutsedda störtande kommer att
nyorganisera Ryssland måste räkna med det
faktum, att den ryska bondeklassen
nu är herre över all jord och att
denna klass icke på några villkor vill
eller kommer att vilja uppgiva sin
äganderätt till jorden eller att inlösa
den genom särskilda pålagor.
Därför är det fullkomligt uteslutet att
en Wrangel skall komma att
efterträda bolsjevikerna. Det är fastmera
sannolikt, att det oundvikliga
sönderfallandet inom en nära framtid
av det bolsjevikiska väldet i
Ryssland kommer att närmast efterföljas
av ett Ryssland, som delar upp sig
på ett oerhört antal lokala
samfundsbildningar, vilka så småningom åter
komma att sammansluta sig. Redan
nu är ju största delen av den ryska
slättbygden hänvisad till självhjälp.
Denna självhjälp kommer efter
bolsjevikherraväldets störtande att
tillämpas överallt. Utåt kommer detta
system att manifestera sig som
anarki. Ryssland måste under den
närmaste framtiden återvända till
ungefär det tillstånd, ur vilket det
1917 blev fört av bolsjevikerna. Vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
