Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, nov.-dec. 1920 - Strannikov, N.: I brytningstid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en viss försynthet, emedan hans
natur är sådan, men dristigheten
kommer att växa, ty han har det rätta
stålet i sinnet. Och det kan behövas.
Han har mycket ogjort ännu. Att
göra rent hus med den
”revolutionära dogmen” är gott arbete, men
det får ej glömmas, att det var den
lättare uppgiften. Hela denna
revolutionära dogm är ju i själva
verket blott en liten utväxt på den stora
kulturdogmatiken, och den blir det
värre att få bukt med. När Oljelund
på allvar ger sig i kast med denna
uråldriga och tunga traditionspyramid
av levande och dött om vartannat,
då komma krafter att tarvas. Och
den uppgiften kommer han icke från.
Ty det är först sedan han med
heder skilt sig från den, som de
verkliga svårigheterna och det stora
allvaret taga sin början. Först gäller
det att hugga sig fri, det är riktigt,
viktigt, oundgängligen nödvändigt,
sedan gäller det att gå ödmjukt
tillbaka men med högburet huvud till
de valplatser, där man härjat, för att
lära om och göra liv av läran. Ty
hela den väldiga
traditionsbyggnaden, som utgör vår kultur med all
dess dogmatik, är ju dock icke
varken en gud att falla neder inför, ej
heller ett monstrum, som helt
simpelt skall fejas bort, utan det är ju
vårt eget med möda resta och
oumbärliga människoverk, som måste
tillägnas, erövras, anammas i kärlek och
göras till eget. När man kommer
till den punkten, finner man, att den
”revolutionära dogmen” liksom all
dogmatik även har en långt ifrån
föraktlig positiv sida. Ty arméer
röras och hållas samman ej med
predikningar och föredrag utan med
order och rapporter. Till den
punkten kommer också Ivan Oljelund en
dag, ty endast den som gjort sig till
herre över allt detta vårt mänskliga
verk varder fri, fri till att bygga nytt
på det gamlas fasta bergdjupa
grund.
Ivan Oljelund har beträtt vägen.
Må det vara mig tillåtet att hälsa
den unge färdemannen och i honom
den diktningens nya dag, vars sträva
gryningsfriskhet jag tycker mig
förnimma i hans bok lik den livande
luftströmmen från en lucka som slås
upp mot soluppgången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
