Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, nov.-dec. 1920 - Strannikov, N.: I brytningstid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klingklang-litteratur vi så länge gått och lekt
med. Men det har icke givit oss
något annat i stället, icke fört till oss
någon ny tanke, någon ny gestalt,
något frö till det ena eller det andra.
Det är som om våra hjärnor fattats
av stelkramp i jätteansträngningen
att gripa och bemästra den väldiga
verklighet, som så oförlåtligt häftigt
vräkt sig över oss. Detta har liksom
satt ett tankestreck i vår litterära
utveckling. Visserligen är det ju ingen
brist på litteratur, men det är den
litteratur som lämnar oss oberörd,
då den ej efterlämnar en fadd smak.
Den är där i kraft av tröghetslagen,
tills den oförmärkt sjunker. Men
dominanten är ju ändock kravet på det
nya, på det befriande, det lyftande.
Tecknen äro övertygande många,
på att detta grundkrav är det
behärskande. Jag behöver blott erinra
om Ludvig Nordströms totalistiska
recept för konsten att laga till en ny
litteratur. Det är i och för sig ett
det starkaste vittnesbörd om att vi
stå mitt upp i en brytningstid, ett
vägsökarskede.
Här kommer nu Ivan Oljelund. I
ny jord är väl icke en stor bok, men
den är ett levande och självständigt
verk, och den är mycket mer än ett
löfte, ty den är redan en fast
utgångspunkt. Den är det därför att
den ger oss en äkta, handgriplig,
levande gestalt vars grunddrag äro
lidelse, ärlighet, sanningskrav,
frihetssträvan. Å, det är i sanning icke
litet. Däri ligga garantierna för, att
Oljelund icke kommer att stanna i de
famntag som bjudas honom, sedan
han frigjort sig ur sin gamla miljö.
Bokens andra del visar, att de
garantierna äro hållfasta.
Denna andra del visar också något
annat, att han har förutsättningarna
för att gå vidare från denna sin fasta
utgångspunkt. Ty han har stil, han
har gestaltningsförmåga och han har
den kärlek till sitt ämne som
framträder däri, att han växer samman
med verket. Det är sant, att dessa
förutsättningar icke funnit sin
utveckling i denna bok. Där finns
endast en hel och fristående människa,
och det är Daniel Utmark. Alla
andra äro blott figurer, tecknade i
knapp skiss. Men det beror därpå,
att han ej behövt dem så mycket som
människor utan blott som exponenter
för den verklighet, i vilken hans
hjälte rör sig. Det är också sant, att
både i stil och formningsgrepp
känner man en fläkt av Strindberg, men
man vädrar ingen fara för förf:s
självständighet. Viktigare är, att
hela boken och ej minst andra delen
betygar, att förf. förstår att nalkas
sitt ämne och taga på sitt material på
det enda rätta sättet, d. v. s. som en
konstnär som ser och tränger in men
icke spekulerar ut. Detta är styrka.
Invid detta betyder det mindre, att
han är en klen filosof och näppeligen
vänder ut och in på några hjärnor,
då han tillsammans med hr
Jägerberg hänger sig åt djupsinnigheter.
Det är ett stadium att passera.
I ny jord är ett röjningsarbete.
Förf. hugger sig väg ut, väg till sig
själv. Att börja med sig själv är
förvisso ett gott recept, blott man
icke i hastigheten får för sig, att det
är en politisk lösen. Han röjer med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
