Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1922 - Thorsing, Oscar: Irlands frihet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IRLANDS FRIHET
23
val, som följde på vapenstilleståndet i november 1919. Samtidigt
förlorade nationalisterna alla platser utom 7. Unionisterna i Norra
Irland fingo in 26 representanter.
Sinn Feins första steg var att vädja till fredskonferensen. Men
Lloyd George förklarade att Irlandsfrågan var en helt och hållet
inre angelägenhet. Förnekade av fredskonferensen grep Sinn Fein
till bomben och pistolen som den sista utvägen. Allt tycktes
till-låtet i Irland. Kegeringstrupper, polis- och Sinn Fein
organisationer tävlade med varandra i att göra ön till ett sannskyldigt helvete.
Ej ens oskyldiga privatpersoner gingo fria. På gatorna i Dublin
kunde vad som helst inträffa. En forvagn med engelska soldater
sprängdes i luften. En polis genomborrades av en kula från något
bakhåll, tumult utbryter, gevärseld knallar plötsligt, och snart
ligger hela kvarteret försänkt i den bittraste gatustrid. Offentliga
byggnader som privata boningshus kunde när som helst stå i lågor.
Några män klädda som poliser komma in till en privatman.
Omisstänksamt berättar han om Sinn Fein organisationerna i trakten.
Männen föra ut honom, skjuta ned honom och lämna gården i lågor
bakom sig. Sinn Feins terror är oöverträffbar. Men landets
intressen kräver den, ty nu eller aldrig skall Irland förvärva sin
frihet.
Snart suckar hela landet efter fred. Bonden, vars gård växt ut
och förrikats i kooperationens skydd ser sina åkrar skövlas, vägarna
äro barrikerade och broarna sprängda. England önskar ej längre
offra sina unga män åt Sinn Feins kulor. Så drevs konferensen
fram, som till sist skulle ända de månghundraåriga striderna.
Det fördrag, som slutligen undertecknades, var väsentligen
detsamma som innehölls i ett redan tidigare av Lloyd George framlagt
förslag. De Valera hade tillbakavisat det, därför att det ej gav
Irland full självstyrelse, och därför att det splittrade ön i tvenne
stater. Även det nu undertecknade fördraget avskiljer Ulster från
den irländska fristaten och ger denna ej en fri republiks ställning
utan densamma, som Canada intager inom imperiet. Om det
republikanska kravet varit fast rotat i Irland och öns principiella
enhet av större betydelse för folket än befrielsen från en
förhatlig och tryckande överhöghet från Englands sida, kan man
förvåna sig över att Dail Eireann ratificerat detta fördrag. Detta
var dock ingalunda fallet. Vad som bestämt irländarens
handlingssätt var ej strävan efter vissa bestämda former för hans frihet utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
