Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1922 - Hedén, Erik: Varför bör staten straffa?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
K Kl K HEDÉN
klasslag verkar nedrivande på strafflagens helgd, alltså är
samhällsupplösande (Lundstedt åsyftar härvidlag både Åkarpslägen ocli
Staaff lagar ne). Även om varje föregiven moralisk lag som av ett
stort antal samhällsmedlemmar ogillas gäller detsamma. Alltså
förkastar Lundstedt lika energiskt Thyréns preventivlag som den nu
framagiterade förbudslagen.
När man, efter att först ha läst Thyréns principiella
framställningar av straffrätten, studerar Lundstedts Principinledning med
dess skarpa kritik av honom, blir man ganska förbluffad. Man
tycker nämligen att den förres åskådning egentligen är ganska lik
den senares.
Thyrén förklarar genast i början av sitt stora arbete straffets
grund vara samhälls faran. Längre fram (Principerna för en
Strafflagsreform I 97) säger han rentav att individen ej har
några andra rättigheter än dem samhället giver honom. Alltså
tager han bestämt avstånd från naturrätten. Han nämner icke en
enda gång den där rättsplikten, än mindre anför han den som
straffets rättsgrund. Tvärtom tillbakavisar han (Princ. II 18)
försöket att grunda straffet på försummandet av en juridisk plikt.
Han säger precis som Lundstedt att man därvid resonerar i en
cirkel ; en juridisk plikt kan nämligen endast sägas föreligga, när
handlingen redan i lag blivit förklarad straffbar. Icke heller
uppfattningen om straffet som moralbildande är Thyrén alldeles
främmande. Han hävdar (Princ. I 20 ff.) att strafflagen kan stödja
seden. "Straffets betydelse är här", säger han, "icke så mycket
att det genom fruktan för straff avhåller individerna som fastmera
att det öppnar deras ögon för samhällsfarligheten och gör deras
samveten känsligare på den givna punkten." Även i det specialfall,
som rör oförbätterliga brottslingars behandling står han i sak ej
värst långt från Lundstedt. Han hävdar att man ej får straffa
en återfallsbrottsling med flerårig inspärrning för ett ringa brott,
även om hans samhällsfärlighet är tydlig. Först om han (på nytt)
begått ett svårare brott, kan det bliva tal om att inspärra honom
för obestämd tid. Dock anser Thyrén ej att tiden bör
lämnas helt obestämd, och han är böjd för att låta den sålunda inspar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
