Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1922 - Händelser och spörsmål - Observande för skattebetalarnes förening - En blick tillbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
chef" än styrelsens ordförande, d. v. s. den utsedde förlikningsmannen, den
angivna tiden vistats i Göteborg. Samtliga redarfirmor i Göteborg ha
emellertid från nyåret sina olycksfallsförsäkringar i den anstalt, som tillgodoser
arbetsgivarnes intressen och icke ensidigt beaktar de skadades, och den privata
företagsamheten har haft en stor framgång att anteckna. Sat sapienti.
I sin fina studie Över. ’ ’Proletariatet’’ klarlägger Werner
Sombart, hurusom ett av de väsentliga dragen i den möderne
industriarbetarens psyke och en av huvudkällorna till hans gnagande
känsla av att vara utstött och olycklig är hans rotlöshet och traditionslöshet.
Han har förlorat doften av jord, han är lösryckt från torvan, utkastad i livet
och driven av dess vindar såsom ett löv, han är berövad det traditionsarv, som
genom seklerna samlats och blivit en väsensdel av allmogens och de "högre"
klassernas tillvaro, en fast, bärande ryggrad i livet, givande säkerhet och
trygghet i den omedvetna känslan att vara ett med det hela. Han känner icke
sitt land, icke dess historia, icke dess kultur. Han är en hand, som städse skall
vara redo att gripa in där den ekonomiska konjunkturen så kräver, och
likaledes redo att släppa taget och draga till en annan marknad när detta
påkallas. Av detta omänskliga tillstånd följer en bitter, mörk, oorganisk
livssyn, som icke blott låter proletären känna sitt livsöde tungt och vidrigt, utan
även, så snart industrialiseringen tagit en större omfattning, innebär en verklig
samhällsfara. Ty det baserar en väsentlig del av samhällets liv på en pelare,
vars bärkraft på grund av saknaden av nödiga sociala och kulturella ferment
är ytterligt osäker. Det är for en jämn samhällsutveckling oundgängligt, att
dessa ferment ingjutas, att, om samhällets liv skall till väsentlig del baseras
på modern industri, de massor, som i denna fullgöra sin insats i
samhällsekonomin, inlemmas i samhället och göras till ett med detta, bliva delaktiga av
dess liv, historia och kultur. Den moderna arbetarrörelsens innersta livsnerv
har just varit denna strävan att skapa det oundgängliga, att genom
revolutionen — i djupare mening — skydda samhället mot revolutionen — i
polismening —, att betrygga den andliga och materiella kulturen genom att vidga
dess bas, göra de i så väsentlig grad den moderna ekonomin bärande
arbetande massorna delaktiga därav. Arbetarrörelsen, denna som samhällsfientlig
och samhällsvådlig brännmärkta rörelse, har till hela sin anda, sin vilja och
sin verkan varit den enda verkligt samhällsbevarande i en tid, då den moderna
ekonomiska utvecklingen tenderat att skapa en vulkan i samhällets mitt.
Detta har icke förståtts av dem, som levat på toppen. De ’
’samhällsbevarande" ha hävdat en syn, som varit den mest samhällsvådliga, drivit så
långt deras krafter räckt en politik, som varit verkligt samhällsvådlig och som
på åtskilliga håll i världen avsatt skrämmande frukter. Att vägra livet att
taga ut sin rätt, att döma betydelsefulla folklager till främlingskap inför
samhällets dyrbaraste värden — detta är en samhällsvådlig politik, som icke är
mindre vådlig därför att den drivits i samhällsbevarandets namn. Att se livet
genom klassintressenas färgade glasögan är icke tillåtligt för den, som vill föra
en vis politik.
En blick
tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
