Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, mars 1922 - Wigforss, Ernst: Ett besök hos Engelska Byggnadsgillen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
ERNST WIGFORSS
Sparkes hör emellertid knappast till de av naturen mycket
meddelsamma. Han är en man på knappa fyrtio år med ett utseende, som
vi ha vant oss vid att kalla typiskt engelskt, en behärskning i sättet,
som kanske på oss verkar lite tillknäppt, inte direkt otillgänglig
eller tystlåten, men kort, nästan avmätt i sina uttalanden, och
tydligen intensivt upptagen av sitt arbete. En nykter affärsman och
ändå gillesocialist är vår första reflexion. Och det är i viss
mening så. Sparkes var vid krigets början chef för ett stort
privatföretag, en fabrik för byggnadssnickerier. Men han är uppvuxen i
"vännernas samfund", alltså kväkare, och ville varken ha del i
krigsvinsterna eller ta del i kriget. Han vägrade att låta frikalla
sig såsom fabrikschef, lämnade sin direktörspost och blev i början
av 1917 häktad som "värnpliktsvägrare". Men dessförinnan hade
han hunnit sätta i gång den rörelse för byggnadsindustrins
omorganisation, som för en tid väckte till liv så stora förhoppningar. Det
var när man nämnde något om dessa tidigare planer, som Sparkes
lyste upp och kom lite ut ur sitt skal. För tillfället var den
utvecklingslinjen nog avklippt. Men Sparkes var fortfarande
övertygad om att Y^Lgen var riktig, och att den borde ha kunnat föra
längre. Då försöket torde vara ganska lite uppmärksammat i
Sverige, men erbjuder synnerligen intressanta sidor, utom att det
tjänar att belysa ställningen inom den engelska byggnadsindustrin
före gillenas uppkomst, torde det inte vara ur vägen att i korthet
berätta "byggnadsparlamentets" historia.
Inför utsikterna till en ny stor konflikt inom byggnadsindustrin
i början av 1916, då fackföreningarna sagt upp sina gamla avtal,
grep Sparkes tillfället att söka få både arbetare och arbetsgivare
ined sig i sina planer. Han vände sig direkt till styrelsen för
trä-arbetarefackföreningen i London med förslaget att
byggnadsarbetarnas fackföreningar skulle uppmana arbetsgivareföreningen till
en diskussion om möjligheterna att bilda ett byggnadsparlament,
där representanter från båda sidorna skulle kunna i grund diskutera
hela industrins organisation och framtidsutsikter. Bland de frågor
som Sparkes från första ögonblicket sköt i förgrunden var också
den om arbetslösheten. Ögonblicket tycks ha varit det
gynnsammaste, ty tvärtemot vad man kunnat ha anledning att förmoda, ställde
sig arbetarna välvilliga mot tanken, och på deras inbjudan till
arbetsgivarna kom en konferens till stånd, och byggnadsparlamentet
blev en verklighet. Redan på ett tidigt stadium hade planen till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
