Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, mars 1922 - Händelser och spörsmål - Valutafrågan - Spelet om Genua
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
Om de gamla motståndarna till ett snarligt återställande av guldmyntfoten
lika snabbt funne sig till rätta med det nya sakläget, vore utgången ganska
given. Och nog skulle det vara en underlig syn att finna näringslivets män
ta risken av ett onödigt prisfall och avstå från utsikten till en möjlig
prisstegring bara för nöjet att slippa undan en guldmyntfot, som av
omständigheternas makt under några korta år kunnat te sig som en fara och en fiende,
men som förut i långliga tider utgjort den säkra grundvalen för en sund ekonomi.
Två regeringsskiften, uppståndelse och oro i Europas storpolitiska
högkvarter och en rastlös verksamhet på alla fronter vittna om
den kommande Genuakonferensens stora betydelse. Det är som
någon stuckit en käpp i den europeiska myrstacken, en ganska illa åtgången
myrstack för övrigt, där innevånarna hållit sig dolda i det inre, sysselsatta var
och en med att lägga sina gångar till rätta. Nu däremot ha de krupit upp i
ljuset och kila nyfiket omkring för att ta den nya situationen i betraktande.
Oron är stor, betydligt större än de första glädjeyttringar, varmed förslaget
om en europeisk återuppbyggnadskonferens hälsades. Man är till och med
benägen att se mycket skeptiskt på hela affären, finner att de första goda
löftena ej längre kunna infrias och menar, att saken redan är snedvriden.
När Lloyd George framlade sitt förslag i Cannes var han inspirerad av
den industriella krisen i England med dess svåra sviter i arbetslöshet. En icke
ringa påtryckning hade utövats av engelska arbetarpartiet och fackföreningarna,
som strax innan Lloyd George begav sig till Cannes hade överlämnat ett
memorandum till honom, där i sak samma synpunkter framställdes som i Lloyd
Georges eget förslag. Den europeiska arbetarvärlden överhuvud var ense
om att man borde framdriva en aktion efter dylika linjer. Dess åsikter hade
klart formulerats på internationella arbetsorganisationens 3: dje konferens. Där
framlade nämligen arbetargruppen förslag om inkallande av en stor europeisk
sammankomst i arbetslöshetsfrågan och fick slutligen styrelsen för arbetsbyrån
i uppdrag att göra alla ansträngningar för att åvägabringa en dylik konferens.
Betecknande är att sedan högsta rådet i Cannes beslutat sammankalla
Genuakonferensen, styrelsen fann sig föranlåten förklara att den påtänkta
arbetslöshetskonferensen onödiggjordes av den till Genua sammankallade. Det är sålunda
tydligt att den europeiska arbetaropinionen varit en kraftig drivfjäder vid
framläggandet av Lloyd Georges förslag. Det politiska spelet dröjde emellertid
ej kvar vid de ursprungliga utgångspunkterna i arbetslöshetsfrågan utan drev
ut över hela linjen av de molsättningar, svårigheter och nationella intressen,
som hittills omöjliggjort en samlad aktion från de europeiska makternas sida.
Ehuru det är klart att alla dessa faktorer äro element i den ekonomiska krisen
synas de nu ha upptagits i ett onödigt komplicerat tillstånd. Utsikterna för
en lycklig behandling av det ekonomiska problemet vid Genuakcmferensen ha
därmed också minskats.
Det politiska spelet vrider sig för närvarande kring tvenne axlar:
skadeståndsfrågan och det ryska problemet. I skadeståndsfrågan ha motsättningarna
mellan de engelska intressena och de franska skärpts till bristningsgränsen. De
ha kommit allt närmare en avgörande kris, som blir av långt allvarligare art
än den som kastade Poincaré upp i ledningen för Frankrikes affärer. Det
betonades i vår artikel om Cannesmötet i förra häftet, att den franska opinionen
Spelet om
Genua.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
