Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, mars 1922 - Händelser och spörsmål - Washingtonskonferensens resultat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
125
Beslut rörande bättre skydd och finansiell förvaltning av östra kinesiska
järnvägen.
Tillkännagivande att ett fördrag avslutats mellan Japan och Kina i fråga
om Shantung.
En förklaring av japanska delegationen angående annuleringen av vissa
av de 21 punkterna i fördraget 1915 mellan Kina och Japan.
En förklaring av japanska delegationen beträffande Japans fortsatta
ockupation av östra Sibirien och norra Sackhalin och en villkorlig förbindelse
om evakuering.
Betydelsen av fyrmaktsfördraget är uppenbar. Under 10 år från och med
undertecknandet skola de 4 Stillahavsmakterna vara förpliktigade att i händelse
av konflikt söka lösa denna genom gemensamma förhandlingar, samt respektera
varandras rättigheter i fråga om öbesittningarna i Stilla havet. Fördraget har
form av ett försvarsförbund. Ty i händelse att någon av de fyra makternas
intressen hotas genom en utom förbundet stående makts agressiva hållning
skola de fördragsslutande överenskomma om de åtgärder vilka böra vidtagas
gemensamt eller enskilt.
De olika överenskommelserna rörande Kina har var och en sin ej alltför vackra
förhistoria. Vi ha vidrört dessa frågor förut och skola nu endast uppehålla
oss vid de beslut, som röra Japans förhållande till Kina och ställning i
Ost-Asien. På Shantunghalvön överlämnar Japan järnvägen från Kiaotjsu till
Tsingtan mot en betalning av 53 miljoner guldmark och behåller blott en
överuppsyningsman. Det drar tillbaka sina trupper och lämnar ifrån sig alla de
av sina besittningar i Kina, som förut varit tyska. England och Frankrike
återlämna i gengäld Wei-ha-vei och Kvungtsjou. Övriga ostasiatiska
besittningar ha de bägge länderna undvikit att beröra. Japan har ej heller gjort
några utfästelser beträffande södra Mandsjuriet, där dess maktställning sålunda
förblir orubbad. Som slutomdöme måste sägas att blott ett ytterst litet
steg tagits mot avspänning av de i Ostasien kämpande intressena. Japans löfte
att avstå från de hårdaste villkoren i fördraget med Kina 1915 påminner om
de upprepade fördrag som avslutats med Kina, med England, med U. S. A.
allt sedan sekelskiftet och i skydd av vilka Japan bit för bit har fullföljt sin
expansionspolitik. Med Koreas exempel för ögonen kan man ej undertrycka
tvivelsmålen på Japans ärliga avsikter. Med vissheten om de amerikanska
kapitalisternas planer på Östasiens exploatering växer sannolikheten för att
brottningskampen mellan militärstaten och kapitalet kommer att fortgå lika
hetsig som förut. I detta ögonblick är Japans ekonomiska kontroll utsträckt
över så gott som hela södra Mandsjuriet. Från Harlin till Dairen äger Japan
en järnväg som varit i dess händer sedan kriget med Ryssland. Det driver
kolgruvor, järnverk och andra industrier och har starka truppbesättningar för
att skydda vägarna. Det vore alltför optimistiskt att tro det nuvarande Japan
vilja lämna alla dessa skatter utan trogen vakt eller avstå från dem utan
substantiell ersättning. Något som rådande förhållanden i Kina omöjliggöra.
Bilden blir ej ljusare om man ser den från andra sidan. Ty Japans fortsatta
erövringspolitik driver fram ett glödande nationalhat i Kina. Redan nu tyda
tecken därpå. Den enda utvägen är att nya krafter bana sig väg till makten
i Japan. På sista tiden har utsikterna därför ökats. Militärpartiets ställning
har undergrävts sedan Washingtonkonferensen som sålunda fått åtminstone
detta betydelsefulla resultat, mera värt än alla fördrag och överenskommelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
