Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, maj 1922 - Lundstedt, Vilhelm: Samhället och rättsordningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
VILHELM LUNDSTEDT
mottagarens än i löftesgivarens intresse o. s. v. Att individernas
viljor komma med i spelet är ju självklart, eftersom fråga är om
en allmän omsättning av värden för individernas behov, som de
efter behag må söka tillgodose. Men beaktas måste naturligtvis,
att till den allmänna omsättningens befrämjande hör ett tillbörligt
tillgodoseende av den allmänna rättssäkerheten, ty utan sådan kan
icke omsättningen florera. Men till den allmänna rättssäkerhetens
tillgodoseende hör, att man icke blott tillerkänner rättslig effekt
åt löften, som uppbäras av löftesgivarens vilja utan även åt sådana,
som på grund av misstag eller annat icke överensstämma med hans
vilja. Denna synpunkt har klart uttryckts av dansken Lassen, när
han säger: "Genom rättshandlingar kunnen I skapa, vilka
rättsförhållanden T än viljen, men vad I loven en annan det gäller,
t. o. m. om I icke haven velat det, ty det är för trygghetens i
samhället skull viktigt, att man kan lita på löf ten.’’ Utav detta
uttalande skulle man vilja förmoda, att Lassen frigjort sig från den
gängse tillitsteorien med dess cirkelbevis och dess förväxling av en
rättsverkans följd med dess orsak. Men tyvärr förhåller det sig
alldeles icke så. Den tanke, vi nyss sett Lassen uttrycka, har han ej
på allra minsta sätt gjort fruktbärande. Strax före dess uttalande
har han nämligen motiverat rättsverkningarna av löftet därmed,
att detsamma vore ägnat att hos löftesmottagaren väcka en viss
förväntan eller tillit. Denna motivering, vars diametrala
motsättning till sina nyss anförda ord Lassen tydligtvis totalt förbisett,
innehåller just den oriktiga syn på saken, som både hos Lassen och
andra nutida rättslärare satt sin prägel såväl på framställningen
av den s. k. tillitsteorien som en mängd andra med hänsyn till sin
grund därmed jämförliga obligationsrättsliga läror.
* #
#
Härefter skola vi kasta en blick på det enligt sakens natur
betydelsefullaste området inom obligationsrätten, nämligen
skadeståndsläran. De grundläggande principerna enligt den härskande doktrinen
hänföra sig också här till den där föreställningen om en mestadels
oskriven förnuftig rättsordning, enligt vilken människorna såsom
sådana erhölle rättigheter och förpliktelser mot varandra.
Därigenom kan man tala om den enes kränkning av den andres rätt,
vilket blir en orätt. Den genom denna orätt kränkte kan nu fordra
ersättning på grund av sin ursprungliga rätt. Där ha vi då kravet
på en ekvivalens, ersättning för kränkningen. Men nu går det icke
längre att blott se saken ur rätts- och orättssynpunkt. Detta skulle
nämligen leda till att människorna — för att slippa betala
ekvivalenter — knappast vågade att röra sig. Så snart man vore utanför
eget rättsområde, riskerade man att befinna sig på en annans.
Därmed vore rättskränkningen färdig och möjligheten att få sota med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
