Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, maj 1922 - Ellenbogen, Wilhelm: Socialiseringen i Österrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOCIALISKRIN EN I ÖSTERRIKE
173
förvaltningens försök att efter krigets slut förvandla detta kolossala
företag från den likviderande krigsproduktionen till
fredsproduktion slogo fel. De summor, som staten varje månad satte till för
detta ändamål, gingo löst på 10-tal millioner. Nu har på
socialdemokratiskt initiativ på det gamla företagets spillror grundats én
samhällsekonomisk anstalt, som redan sysselsätter omkring 3,000
arbetare. Efter ungefär elva månaders tillvaro börjar nu detta
företag, trots alla barnsjukdomar och svårigheter, komma på en
sund basis. Något som dock knappast varit möjligt utan de heroiska
insatser av arbete dag och natt, som gjorts av personalen, icke minst
av ledaren, överbyggnadsrådet Max Kied. Under detta arbete har
den märkliga erfarenheten gjorts, att en rad av statens
representanter, som så länge de sutto i sina byråer, arbetat mycket slappt,
nu i samhällsekonomiens stimulerande atmosfär, vilken eggar alla
människans krafter, utveckla både förmåga, äregirighet och viljekraft.
I Arsenal fabriceras för närvarande verktygsmaskiner, möbler,
byggnadsvirke, fordon, jaktvapen, smidesartiklar, gjuterivaror och
järnvägstillbehör, samt framförallt plogar. Månadsbalansen går löst
på 600—700 millioner österrikiska kronor, vilken siffra giver en
uppfattning om företagets storlek. Den penningknapphet,1) som
i närvarande stund hotar hela Österrikes ekonomi — även de mest
räntabla och säkra privatindustriföretagen stå för närvarande inför
risken att behöva nedläggas och kunna endast med yttersta svårighet
uppbringa veckoavlöningarna — inverkar naturligtvis också på
Arsenal. Det är emellertid mycket betecknande, att två av de största
privatbankerna förklarat sig beredda att lämna denna
samhällsekonomiska anstalt ett lån av en miljard österrikiska kronor. Kort
sagt, även detta det största, svåraste och mest ansvarsfulla av de
samhällsekonomiska experimenten utvecklar sig i gynnsam riktning.
Jämförelsevis av mindre betydelse äro de hittills grundade
samhällsekonomiska bolagen, varav hittills bildats1 endast tre, en
koppar- och en tenngruva, en svavelsyrefabrik och en läderfabrik.
Av större vikt är däremot förvandlingen av statsfabriken Blumau
till ett samhällsekonomiskt företag. Även denna fabrik är nämligen
ett krigsföretag, som, vad arbetarnas antal beträffar, t. o. m. var
större än Arsenal. Den var en ammunitionsfabrik i närheten av
Wien, som under de sista krigsåren på grund av det s. k.
Hindenburg-programmet utvidgades oerhört och slog under sig en mängd kemiska
fabriker, som behövdes för ammunitionstillverkningen, och slutligen
sysselsatte omkring 30,000 arbetare. Sammanbrottet gjorde av detta
kolossala företag i bokstavlig mening en ruin, inom vars murar
uppstod ett kaos, vars motstycke knappast står att uppvisa. Slutligen
tillsattes en parlamentarisk undersökningskommitté, och saken har
*) "Ett intressant faktum i ett land, som lider av ett sådant oerhört överflöd
på pengar, att den utelöpande sedelstocken den 31 januari 1922 utgjorde ’227
miljarder krönen I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
